Kanske var det faktiskt så, att bonden lämnat en bit till mig att valla på, för en stor bit av stubbåkern är fortfarande oplöjd.

I förrgår kom Anna och Krille för att valla. När vi tog ut halva flocken ur skogshagen gick det lite för hetsigt till och det visade sig att Shep tagit en tacka i bakbenet, så att hon blödde. Det blev till att fånga in henne och förbinda henne och sedan leda tillbaka henne till flocken i skogshagen, innan vi kunde valla.

Anna höll fåren långt ner på stubbåkern och jag skickade Shep höger. Han gick ut lagom mycket och kom nog ganska långt bakom också innan han började framdrivningen. Den gick dock alldeles för fort p g a att fåren hade dragning hemåt. Hade inte fåren stannat vid mig, hade jag tappat dem, så Anna rådde mig att genast skicka ut Shep för att stoppa fåren på framdrivningen.

Sedan ställde vi fåren där de var och Shep och jag gick ner åt andra hållet, så att vi kom ifrån draget. Jag skickade på ca 150 m även den här gången åt höger. Den här gången gick han ut väldigt lagom och fick ett mycket fint djup. Jag stannade honom bakom fåren, men sedan gick han fram mot fåren lite för fort, för nu ville fåren inte röra sig ur fläcken. De kände sig hotade och var beredda att gå till anfall mot Shep. Det gick inte att driva fram dem, tyvärr. Jag skulle ha stannat Shep just när fåren började gå mot mig, så att de inte känt sig så hotade, sa Anna. Hade han sedan haft lite längre avstånd hade de nog börjat gå, trodde Anna.

Jag slutade där, för middagen var klar hemma.

Här är Nessie ute på stubbåkern och vallar.   Nu är det Sheps tur.

Vilja tittar på.                                                      Susanne i aktion

Britta förbereder delning

Bonden var ute och plöjde i stubbåkern häromdagen, just när Krille och Anna var här och vallade, så vi trodde att det var kört med stubbåkern för den här säsongen. Men dagen därpå upptäckte jag att han sparat en remsa till mig att valla på!

Så i dag när Susanne Johansson kom hit med Nessie och Vilja, vallade vi först en stund inne i min lilla hage, men sedan gick vi ut på stubbåkern med Shep och Nessie.

Vi tränade hämt inför nästa veckas IK1 i Sorunda. Nessie var mycket duktig att gå ut till höger, men inte alls till vänster, så Susanne fick skicka henne och springa fram och rya åt henne, så blev det lite bättre.

Shep har fortfarande svårt för att förstå vad jag vill. Framför allt till vänster springer han vinkelrätt ut från mig, så att jag måste stoppa honom och ge ett nytt kommando, för att han inte ska tappa kontakten med fåren. I alla fall fick jag honom runt på ett bra avstånd flera gånger och det känns ju bra, även om jag fruktar att jag måste ge tilläggskommandon i utgången på tävlingen, om jag inte har ett staket som hejdar honom.

I fråndrivningen tränade jag honom att gå med fåren utan kommandon, men än har han inte lärt sig att självmant avväga fårens fart och gå upp i draget och stoppa dem.

Susanne och jag hämtade fåren på ca 150 m fram och tillbaka med våra hundar. Ett bra sätt att träna båda två samtidigt!

I går var Shep och jag och vallade hos Kåre och Inger. Jag hade innan jag kom talat om, att jag ville träna långa hämt. Det första Shep fick göra var att hämta hem alla bagglammen som stod långt upp i hagen. Det gick bra, men som vanligt var Shep för grund i upptaget.

Så först började jag träningen med att hämta enligt Jörgens modell på trettio meter och det gick ju bra. Sedan prövade vi igen att ställa fåren långt bort, men nu fick Shep för sig att han måste springa ut jättelångt redan från början, vilket innebar att åt ena hållet sprang han ända upp till tjugofemman, där den icke vallande fårflocken stod och åt andra hållet sprang han långt in i skogen. När jag då i det andra fallet stoppade upp Shep smög han längs skogkanten, men gjorde sedan en vid sväng i slutet på mitt kommando. Jag ville dock ha ut honom i slutet helst utan stödkommandon och då tog Kåre och Bell ner fåren till andra ändan av hagen, jag la Shep på kanske 300 m och sedan gick jag fram till hälften för att sedan skicka Shep och sen sprang jag framåt det fortaste jag kunde för att hota Shep uppe vid fåren. Det gick ganska bra, men Kåre tyckte att jag startade min språngmarsch lite för sent och att jag borde gått ännu längre upp mot fåren, innan jag skickade Shep. Jag var i alla fall mycket nöjd med träningen och tyckte att Shep både gjorde framsteg, men också överdrev lite i början genom att gå ut för långt i början. Det är alltid en avvägning med allting.

Sedan tränade vi fråndrivning, vilket efter en stund gick riktigt bra. I slutet drev Shep fåren mot tjugofemman och då gick det för fort, så jag skickade ut Shep att stoppa fåren. Efteråt frågade Kåre som gått in före mig, om Shep bara pinnade på i det läget, eller om han la sig i draget och stoppade upp fåren självmant. Där fick jag mig en tankeställare, för det gjorde han ju inte. Det finns mycket att träna på!!

När vi kom fram till tjugofemman fick Shep hämta upp de två lamm som stod utanför och som inte velat vara med från början och jag tränade  lite delning. Ett lamm var mycket ovilligt att vara med, men det klarade Shep, så det gick bra.

Det kändes om en mycket nyttig träning, men jag borde göra det nästan dagligen fram till nästa tävling. Hemma går det ju inte så länge jag är ensam och nu har bonden satt plogen i jorden, så stubbåkern är också borta och min egen hage är lite för liten. Shep vet där att det är staketen som gäller, så när någon håller fåren åt mig blir det riktigt fina utgångar och upptag där!

I går var Krille och Anna här och tränade lite vallning inför unghundscupen som de båda kommit med på på söndag. Då passade jag på att be Krille hålla fåren, så att jag kunde se om Shep verkligen lärt sig att göra ett djupare och bättre hämt. Det hade han!! Han strök utefter staketet både åt vänster och höger och stannade väldigt långt från fåren kl 12! Det var härligt att se. Nu var vi visserligen i min egen hage som inte är så där jättestor, men jag tror ändå att det skulle bli likadant på längre håll. Det återstår att se.

När vi var i Borsnäs och tävlade berättade jag för alla som ville höra på, att jag har bekymmer med Sheps hämt. Det blir för grunt. I alla tio  protokollen har det stått ”grunt” på utgången. Många råd har jag fått, hur jag ska träna. Det vanligaste rådet är att jag ska lägga hunden på kanske 50-75 m skicka honom och sedan springa fram och försöka få ut honom alldeles framme vid djuren, antingen genom att lägga honom och ge honom ett nytt kommando, eller bara genom att hojta på honom. Tyvärr fungerar inte detta, när jag är ensam, eftersom mina får inte står stilla och snällt väntar in hunden, utan startar i samma ögonblick som Shep. Ett annat råd är att ta ut Shep på ett stort fält och fråndriva med honom och efter ett tag låta honom gå upp och hämta hem fåren och så hålla på så. Då öppnar han upp i flankerna, sägs det. Det är nog väldigt långsiktigt i så fall, för än har jag inte märkt någon skillnad, när jag gjort så. Men så träffade jag Jörgen Olsson i Borsnäs som var där och tittade på en stund. Han sa, att jag skulle skicka Shep på ca 30 m och sedan skulle jag springa rakt in i fårflocken själv. De skulle få hunden att förstå att han inte får gå så nära! I dag tog jag ut min flock på stubbåkern och gjorde precis som Jörgen föreslagit. Och si, efter ett tag fungerade det, åtminstone till vänster. Det blev så uppenbart, att Shep verkligen sökte sig ut! Vilken härlig känsla!! Jag tränade detta till höger också, men där kom vi inte riktigt lika långt, men i morgon kanske vi är där! Måtte det sitta i ända tills tävlingen! Vi ska tävla i Sorunda den 6-7 oktober. Det får bli den sista tävlingen för säsongen.

Här väntar vi på start.

Under helgen var Shep och jag i Småland och tävlade IK1. Vi bodde hos svärdotterns föräldrar Inge och Berit ute på Flatvarp alldeles vid havet. Det är så vackert där. Tyvärr hade jag glömt kameran hemma när vi gick morgonpromenaden och solen höll på att gå upp över horisonten.

I Borsnäs var det också vackert. Jag fick lite Bråforskänsla när jag kom dit. Markerna var kuperade och fårägaren använde kelpie, vilket är en försvårande faktor för oss bordercollieägare har jag fått för mig. Det visade sig, att mina farhågor slog in första dagen. Jag hade startnummer 21 och före mig gick bl a Camilla Karlsson med sin kelpie. Det gick som vanligt mycket bra för dem. De slutade tvåa. När jag skickade Shep vänster tänkte jag på alla råd jag fått i Bråfors och innan Shep var framme vid fåren försökte jag stanna honom och ge honom ett nytt vänsterkommando, men det misslyckades helt. Shep stannade inte, men jag tror att han tog vänsterkommandot lite grand, men jag är inte säker. I alla fall kom han in för tidigt bakom fåren och startade dem alldeles för bryskt, så dessa kom störtande som skjutna ur en kanon naturligtvis utanför framdrivningsgrindarna. Men i slutet fick jag ner tempot högst väsentligt och fåren rundade stolpen i sakta mak. Jag påbörjade fösningen, men en tacka gick lite åt sidan och det tålde inte Shep, så han gjorde ett litet utfall mot henne och det räckte för att domare Peter skulle plocka av oss från plan. Ridå!! Så besviken jag blev. Det blev ju inte bättre av att det ser ut som om han bitit i protokollet på Vallreg. då man bakar ihop bitn./dålig djurhantering. Förra veckan, när Shep också vallade lite för ”hett” hade domare Leif Larsson kryssat i rutan ”disk enl ant.” och skrivit ”het vallning” i kommentarsfältet. Mycket bättre tycker jag. Peter lovade ändra i protokollet, men än är det inte gjort, så vi får väl se.

På söndagen gick vi i alla fall runt, även om hämtet inte blev så mycket bättre. Den här gången gav jag inga dubbelkommandon, men skrek så det hördes ner till motorvägen, att Shep skulle lägga sig bakom fåren i hämtet. Det gjorde han, men eftersom han återigen gick in för grunt, så blev det för hög fart på fåren och de flesta fåren sprang utanför framdrivningsgrinden igen. Sedan gick det i alla fall betydligt lugnare. Det blev lite krokar som skämde i protokollet alldeles vid grindarna, men i drivningen fick jag t o m beröm för att jag snabbt tog upp fåren på linjen igen. Delningen gick bra, visserligen drog Peter 2 p för ”hjälp” som jag inte riktigt förstod vari den bestod i, men jag fick behålla 8p. Däremot var det hart när omöjligt att få igenom fåren genom rännan. I sista sekund gick det, men det återstod då bara en poäng. Peter sa sedan att det berodde på att jag ställt mig för nära rännan, så att jag skrämde bort fåren. Alltid lär man sig något. Det slutade med att jag fick 64 p och det är jag väldigt nöjd med. Vann gjorde Carina Johansson med Dee som kommer från Carina och Stefan Engströms uppfödning. Dee har samma mamma och pappa som Carinas Fay men är ett år äldre. Carina fick 94 p på lördagen och 95 på söndagen!! Kul!!

Här ser vi Carina Johansson under prisutdelningen.

Shep hämtar fåren och dessa missar grinden.                  Full fart på Shep.

Fösningen har börjat                                         Peter Nisson, glad domare

Stefan Engström var snäll och tog alla kort som jag är med på.

Sigge driver fåren till Birgitta

I dag kom Carina Engström och Birgitta Blomqvist hit och vallade på stubbåkern som fortfarande är intakt.

Det är intressant att se hur snabbt fåren lär sig vart de ska. Jag bad Carina och Birgitta att ställa sig vid infarten till Bomans, så att tackorna inte skulle springa in där. Sedan hämtade Shep dem i hagen. Det gick mycket lätt att få ut dem på vägen. Sedan tar de en lite sväng in på grannens tomt men blir snabbt utmotade av Shep. När de kommit förbi avfarten springer de det fortaste de kan över diket som är ganska djupt och rakt ut på stubbåkern.

Det blev lite av en utmaning för Carinas unga hundar och det var första gången som Birgittas Sigge var ute på ett så stort fält. Det gick dock över förväntan och Birgitta konstaterade att Sigge nu var riktigt duktig på att fråndriva. Tidigare hade han gärna sprungit fram för att hämta upp fåren. Carinas Lou fick också pröva att valla i lina och hon kom riktigt i gång och höll på att driva ut fåren från fältet. Då är det skönt att ha Shep som väldigt enkelt hämtade upp dem.

Fay är het och sprang ibland ifrån Carinas kommandon, men hon lugnade ner sig.

Shep skötte sig bra. Han tröttnar, om han får fråndriva alltför långa sträckor utan att jag följer med, så ännu är han ingen IK2-hund. Jag la dock märke till, att han i dag tog vänstervisslan korrekt vid flera tillfällen.

Vi vallade ett par timmar och sedan gick vi in och åt lunch. Solen sken i dag också, även om det var betydligt svalare än i går. Nu ligger Shep helt utslagen under skrivbordet, nöjd med sin dag!

Sigge driver

Carina, Lou och Fay

I går, tisdag reste jag till Ärla med Shep för att träna med Waiwi Ehlin och Lisbeth Holm. Det visade sig att Waiwi hade fyra lamm i en hage på Lisbeths ägor. Hagen var mycket stor och Waiwi satte upp lite markeringar här och där, så att vi kunde träna tävlingsmässigt. Det fanns också en fålla i hagen som aldrig tidigare används på de här fåren.

Shep och jag fick börja. Jag skickade vänster och jag tror att han lyckades ta fåren ganska rakt till mig. Han kom som vanligt in lite grunt bakom, men han skrämde inte fåren och han la sig när jag visslade. Lammen var väldigt springiga och det gick ganska fort på första benet, men jag lyckades hålla Shep på benen ganska bra, men vi missade ”grinden” som var en smal öppning mellan staketet och en upp och nervänd hink. Vi missade även de andra grindparet tyvärr, för lammen hade hög hastighet och jag var lite sen med mina kommandon. Delningen lyckades dock på första försöket, även om det tog lite tid och sedan skulle lammen in i fållan. Det var inte lätt. Om det hade varit tävling hade både tid och poäng tagit slut, men vi gav oss inte och till slut hade vi fått in dem. Det krävdes, att jag var mycket stillsam och att jag kunde flytta Shep bara några mm i taget och det lyckades vi med till slut.

Sedan ställde Shep och jag ut fåren åt Waiwi som inte blev riktigt nöjd med Troy den här gången. Hon lydde inte riktigt som hon brukar och det blev en rejäl sväng på framdrivningen.

Lisbeth hade en riktigt duktig hund som gick väldigt fint, men hon hade blivit lite olydig den sista tiden enligt Lisbeth som har slutat att tävla med henne. De gick också banan och klarade allt utom delningen. Fållan var plötsligt väldigt enkel för både hennes hund och Troy. Så snabbt får lär sig.

Solen sken, det var varmt och vi hade väldigt trevligt i vallhagen. Jag fortsatte med att träna fråndrivning medan jag stod kvar vid pinnen, men på långt håll kunde jag tyvärr inte styra Shep utan han kom tillbaka med fåren. Visslan till vänster fungerade fortfarande inte.

Troy

I dag ringde Anna och Krille och ville komma och träna vallning. Jag blev jätteglad, för då kunde vi ju ta ut tackorna på stubbåkern igen och jag hade någon som övervakade mina övningar.

Nu gick det riktigt lätt att ta ut fåren och Krille började valla med Race. Jag som just köpt ett teleobjektiv till min kamera sprang hem och hämtade det. När jag kom tillbaka höll Anna på med Flynn. Det är verkligen härligt, att ha så stora ytor att röra sig på. Vi fråndrev fåren, vände upp och tog tillbaka fåren och fortsatte så. Det är ett bra sätt att få hunden att slappna av och släppa fåren i svängarna.

När Shep och jag gick ut, gick Krille med mig första gången. Det visade sig att i första svängen lydde Shep inte överhuvudtaget. Men vi började om och till slut gick det riktigt bra. Krille rådde mig att låta Shep driva fåren lite som han själv ville och inte styra honom alltför mycket. Då stärker jag hunden. Jag försökte att använda visslorna och att vissla lite kortare och svagare, när Shep bara skulle stanna upp lite, men inte lägga sig. I slutet av träningen lydde han riktigt bra och gick lugnt och sansat.

En tacka försökte ställa upp hela tiden mot framför allt Flynn, men Flynn klarade det bra och fick i gång henne varje gång.

Det var verkligen väldigt roligt. Nu känns det som att jag kan ta ut fåren själv och träna på stubbåkern även när jag är ensam.

Här ser vi Annas Flynn fråndriva och på bilden till höger är det Krilles Race som gör detsamma.

Här får jag råd av Krille, medan Shep avvaktar.

I går när bonden tröskade sin säd gick jag ut till honom och frågade, om det var ok att ta ut fåren på stubbåkern, om han inte tänkte ploga samma dag. Det var det. Då hade jag nästa problem att ta ställning till. 1. Hur skulle jag få dit fåren enbart med hjälp av Shep? 2. Hur skulle jag hinna gå långt bort med Shep utan att fåren följde efter? Jag diskuterade problemet med grannen under morgonpromenaden och hon tyckte att jag skulle ta med en cykel ut. Då kunde jag snabbt cykla bort från fåren, medan de mumsade i sig det kraftfoder som jag lämnade kvar på utställningsplatsen.

OK! Först cyklade jag ut med med kraftfodret, ställde kvar cykeln och gick till hagen och skickade ut Shep att hämta fåren. Jag fick ut dem genom grinden och en bit bort på vägen, men sedan går det en väg in till vänster som följer fårhagen och leder till två hus. Det är trångt där, så det gick inte att skicka ut Shep att bevaka. Följden blev att fåren sprang ner där, då de helst av allt ville tillbaka till sin trygga hage. Jag skickade Shep att hämta upp dem, men hälften hoppade över staketet och var tillbaka i hagen. Det var bara att ta tillbaka resten och börja om igen. Den här gången gick det bättre. Jag såg till att lägga Shep bakom och bara släppa upp honom väldigt lugnt, så att jag hela tiden var framför fåren. Just vid vägskälet skickade jag Shep vänster, så att de inte gick in där. Väl på andra sidan fick fåren springa rakt fram en bra bit, medan jag hoppade över diket och in på stubbåkern och sedan kunde jag skicka ut Shep höger och hämta upp dem och tvinga dem över diket och upp på åkern. De fick snart syn på cykeln långt ute på åkern och sprang dit.

Nu fick jag lära mig två saker. Dels att Shep uppfattar kommandot ”lie down” som :”vänd ut mer för farao och stick det fortaste du kan!” Jag kunde helt enkelt inte få stopp på honom, hur mycket jag än ropade ”lie down” i det läget. Inte hann jag upp honom heller hur mycket jag än sprang emot honom. Shep måste alltså på nytt lära sig att ”lie down” betyder ligg ner och ligg kvar tills du får ett nytt kommando! Den andra lärdomen var att min lydiga hund inte alls var lydig på långt håll. Att lägga ner honom bakom fåren på flera hundra meters håll genom att vissla eller ropa ”lie down” fungerade inte alls! Inte undra på att det inte har gått bra på hämten under tävlingarna. På nära håll lyder han bra, i alla fall när han befinner sig i balans, men oftast i obalans också. (Utom när han ligger bredvid och ska starta och jag säger ”lie down” för att han ska vända ut mer, som jag skrev ovan. Så nu vet jag vad jag måste träna. Annars var det inget större fel på djupet bakom djuren, så länge jag kunde få fåren att stå still, tyvärr tog ju kraftfodret slut rätt fort. Men det gäller nog att inte propsa alltför mycket på en vid utgång från början, för då verkar Shep tänka: ”OK, matte du ska få som du vill och så sticker han så långt ut, att han tappar kontakten med fåren och det var ju inte riktigt meningen.

Det där med cykeln var förresten ingen strålande idé. Det är svårt att cykla fort på en lerig stubbåker.

I går tränade Shep och jag i Mervallahagen på bagglammen och baggen. Jag skickade honom både dolt och inte dolt och han gick långt ut och kom bakom mycket djupt. Inget fel på det inte. Då baggen är lite stångig höll vi inte på så länge.

I dag gick vi i stället in till tackorna och tacklammen. Jag tog med mig kraftfoder och la ut mitt i hagen, så att det skulle finnas gott om plats bakom. Sedan tog jag Shep och gick så långt bort jag bara kunde och skickade honom vänster. Han for i väg längs staketet hela vägen och stannade kl 12 långt, långt bakom fåren. Det blev likadant åt höger. Vad ska jag arma människa ta mig till, när allt går perfekt på träning men inte vill sig på tävling? Jag har inga större marker, eftersom grannen inte vill ha in mig på hans. Nästa vecka ska jag i alla fall träna i Ärla. Hoppas det ger något.

Har just kommit hem från två dagar i Bråfors och två IK-1 tävlingar med Shep. Det blev inte alls lika roligt som på Mörkö om vi bara ser till själva tävlingarna för vårt vidkommande. Allt annat runt omkring var bra. Solen sken här medan det tydligen regnade hemma, trevligt sällskap med många tävlande mälarmårdare som gjorde mycket bra i från sig, trevligt arrangemang och mycket vackra omgivningar samt skogen full av kantareller. På kvällen grillade Stefan, Carina, Kåre, Inger, Lisa Bång, Sara Wallgren och jag utanför de förstnämndas husvagn och när jag sedan kom ”hem” (jag bodde över i ett rum i Bråfors), satt ett antal vallare i köket och drack vin och där stannade jag och pratade med dem till kl halv elva, innan jag somnade.

Så till tävlingarna. Första dagen startade vi som nr 22 av 25. Lång nervös väntan. De första ekipagen fick bryta och fåren var nästan omöjliga att dela. Flocken bestod av fyra djur. Jag skickade vänster och Shep sprang ut i träd och buskar på vänster sida och jag var rädd att han skulle ta fåren i uttagsfållan i stället. Men han kom kutande och stannade ungefär kl 11 lite kanske t om mycket grunt. Jag får i gång Shep och fåren springer som galna snedd nedåt utanför framdrivningsgrindarna. Jag får stopp på både dem och Shep men rundan runt mig blir alldeles för vid. Sedan blir det hej och hå upp till nästa grind, där fåren hela tiden försöker fly från banan och Shep ut och hämtade upp dem. Ett under att inte poängen tog slut redan här. Efter sista grindparet gick det bättre under drivningen ner till delningen. Där tappade vi bara två poäng. Inte chans att få minsta lilla lucka mellan de fyra vettskrämda fåren. Så där tog tiden slut. Snöpliga 42 p , men vi fick gå banan så långt i alla fall.

I dag startade vi som nr 14 så väntan blev inte lika lång. Nu var det fem får i gruppen och de första ekipagen gjorde mycket bra ifrån sig. Allt såg mycket mer positivt ut. Många kunde dela och rännan var lätt som en plätt. Fåren nästan bad om att få gå igenom den.

Jag skickade vänster igen med vände inte ut Shep lika mycket och utgången blev bättre än på lördagen, men inte upptaget som blev lika grunt och snett som vanligt. Fåren kom rusande på samma sätt, men nu kunde jag inte få Shep tillräckligt lugn för att inte fåren skulle försöka fly på riktigt och de försvann i samma träd och buskar vid pinnen som Shep sprungit ut i vid lördagens utgång. Då bröt domaren, då han tyckte vallningen blev för het. Ridå! Det känns så skämmigt.

Nu måste jag ta tag i hämtträningen på allvar!!

                              Så mycket längre än så här kom vi inte under söndagen!

I dag åkte Shep och jag till Agdala för att träna inför tävlingen på lördag och söndag i Bråfors.

Just som vi kom fram tittade solen fram. Jag hade hoppats på att Carina hade varit hemma, så att vi hade kunnat träna ihop, men det var hon inte. Där fanns emellertid fem lamm i hagen och de stod alldeles stilla, när de skulle hämtas, så det var perfekt.

Under tävlingen på Mörkö insåg jag att det var hämtet vi måste koncentrera oss på. Dels måste Shep gå upp ordentligt bakom fåren,(På alla protokoll hittills har det stått ”tight” eller något med samma innebörd, dels måste han stanna klockan tolv. När jag tränade märkte jag att detta gick riktigt bra, när jag skickade vänster. Då går han upp och stannar spontant vid tolv. När jag skickar höger däremot och inte kommenderar, när han kommer bakom, så fortsätter han antingen hela varvet runt, eller också slår han över. Tydligen har jag alldeles för ofta tränat att få honom att fortsätta runt efter kl 12.

Det som är så roligt med Shep är att han tar mina rättningar så bra. När jag blir missnöjd med djupet t ex och ryter åt honom att gå ut mer, tar han en jättesväng nästa gång!

Förutom cirkelträning gjorde vi några delningar, (inte helt lätt) framför allt var det svårt att hålla två lamm någon längre stund, då de var extremt beroende av varandra, men det var också svårt att få ut två lamm, då fyra stycken ville vara ihop hela tiden, men vi lyckades vid ett par tillfällen i alla fall.

Så prövade vi att få in lammen i fållan också och det lyckades. Allt var mycket välordnat på Agdala i dag. Det fanns flera grindpar uppsatta och det fanns en rejäl fålla också. Det var bara sällskapet som fattades men i gengäld kunde vi hålla på nästan en timme. Sedan var Shep trött. Jag hade med mig Ace i bilen också, så efteråt gick vi en promenad alla tre och det var skönt i det vackra vädret.

 Här ser vi Annelie Wallin som är fårägare på Mörkö och som var tävlingsledare. Bakom henne står Krille och Anna. Krille och Race blev tvåa första dagen.

Och här är vinnaren dag 2 Anna Larsson som pratar med domaren. Flynn ligger nog i bilen. I dag regnar det av och till.

Nu har Shep och jag tävlat IK1 igen. På lördagen var det varmt och soligt och vi hade startnummer 25, eftersom jag bytt med Britt Perez som skulle på bröllop och därför behövde mitt tidiga startnummer fem. Eftersom jag lagt märke till att det brukar gå bättre ju senare man startar var jag ganska nöjd, men också lite irriterad, eftersom jag blir så nervös och magen blir i olag.

Publiken dag 1. Solen skiner och det är vackert vid Skanssundet!

Jag skickade vänster och Shep kom in alldeles för tätt intill fåren, vilket gjorde att de spratt iväg åt vänster dit det var en väldig dragning och det hjälpte inte att jag skrek ”come bye” allt vad tygen höll. När fåren och Shep kommit ner till stolpen och vi påbörjade fösningen kändes det bättre. Fåren var plötsligt mycket lugna och jag kunde styra Shep och dem relativt obehindrat, vilket inte gjorde att vi gick spikrakt på linjen utan det blev lite krokar här och var. Men runt kom vi och vi fick också till en delning efter lite trixande. Det blev lite strul vid fållan, men jag stod väldigt stilla och flyttade Shep bara små små steg i taget och plötsligt var fåren inne där också. För första gången hade vi tillsammans klarat alla momenten! Jag blev nästan gråtfärdig av lycka. Det gav dock inte så mycket utdelning i poäng, då hämtet var så dåligt. 57 p blev det.

Domaren Peter Nilsson i samspråk med Ragnhild Larsson från värdklubben Sörmland.

På söndagen hade vi ett tidigare startnummer och nu var det dåligt väder med regnskurar hela dagen. Vi startade som nummer sju och det regnade lite grand då, men inte så att det störde. I dag skickade jag höger för att pröva om all träning åt det hållet givet något resultat. Det hade det inte. Shep kom in lika tidigt och tydligen la han sig inte ner och han tog inte mitt vänsterkommando heller. Eftersom han dessutom slagit över, kom han farande med fåren ungefär på samma sätt som dagen innan, vilket betydde att de missade framdrivningsgrindarna. I dag kändes fåren spattigare och när vi föste på andra benet kändes det inte riktigt bra. Men jag försökte så gott jag kunde hålla fåren på linjen och i drivningen lyckades jag med det, men då hade jag lagt Shep och fåren gick snällt med mig, vilket inte riktigt var meningen förstod jag sedan. Vi kom till delningen och vi delade dem ganska snabbt. Jag trodde inte, att jag fått styr på de båda fåren och trodde att jag skulle behöva fortsätta att driva bort dem, när domaren ropade, att det var klart för länge sedan. Då var Shep och fåren ganska långt från tratten som vi då skulle ta dem igenom. Jag gick till tratten och fåren kom efter och jag lät Shep ligga kvar i sin position långt borta. Sedan flyttade jag honom bara en aning och si fåren rann igenom rännan. Bingo! 10 p där i alla fall! Sedan visade sig att vi fått fullt även på delningen och att Peter bara dragit två p på drivningen, så trots att hämtet var lika dåligt som på lördagen fick vi ihop 71 p och ett andrapris!! Härligt!

Sedan berättade Annelie som ställde ut fåren, att om jag bara hade lagt Shep uppe vid utställningen och sedan givit honom vänsterkommandot hade även hämtet gått mycket bättre, för Shep hade en väldigt fin attityd där uppe! Så bra att jag fick veta det och så bra att jag fick det rådet. Det ska jag verkligen tänka på i Bråfors nästa vecka. Tänk, om vi då kunde få ihop de olika delarna, så att vi kunde få riktigt många poäng, så många som Shep egentligen är värd. Det vore härligt. Det är så roligt, att kunna vara ute och tävla nu och träffa samma människor och några nya varje gång på olika håll i vårt land.

Här ser vi Meril Stiernströmoch Rookie som vann dag 1.

 
Kåre och Inger Tallbäck var också med och tävlade med Cora och Bell. Det gick bra för båda.

Igår for hundarna och jag till Riala för att promenera och träna vallning med Jeanette. Det blev en riktig höjdardag för oss alla. Först gick vi en lång promenad genom skogen, Jeanette med minst fyra hundar och jag med Ace och Shep. Det var mycket naturskönt och blött. Jeanettes hundar passade på att bada lite här och där. Vi gick förbi en strid å och ett hasselbuskage samt en bronsåldersgrav bl a.

Sedan satte jag Ace i bilen och Jeanette tog med sig Gin och jag Shep och så gick vi till den närmaste hagen för att träna delning. Det första Jeanette ser är att jag slarvar när jag skickar Shep och därmed gick han in alldeles för tidigt bakom fåren. Tänk, att det egentligen bara är för mig att tänka på att hota Shep ordentligt första gången han skickas ut, så tar han ut svängen riktigt ordentligt. Sedan var jag alldeles för yvig för att kunna dela på fåren, men med lite ledning, fick jag så småningom till en delning, men tyvärr har jag inte förstått hur jag ska visa Shep vilka får som han ska driva bort. Jeanette rådde mig, att stå rak och med hela kroppen vända mig rakt mot de båda får som ska drivas bort och därmed visa Shep vad som gäller. Jag fick träna det där många gånger, och  till slut fick jag godkänt.

Då gick vi ner till en annan hage, där det fanns andra får som inte var vallade så där jättemycket. De stod i bortre änden av hagen och syntes inte, då det var en lite kulle i vägen. Jeanette tyckte, att jag skulle skicka Shep ändå och jag skickade honom höger, vilket han inte tog ordentligt. Jag fick kalla in honom igen och jag hotade honom riktigt mycket, så att han skulle förstå att han måste följa staketet. Det gjorde han och sedan stod vi och väntade spänt på vad som skulle hända. Efter en liten stund kom alla fåren springande mot mig med Shep efter!! Hurra!

Sedan tränade jag att få Shep att hålla sig på benen i fösningen och att hålla linjen, men nu var han trött och ville helst lägga sig ner och vila. Då tog Jeanette och Gin över och visade hur man kundes driva fåren i en rak linje från ett grindpar till ett annat. Det tog lite tid, innan Gin lyckades, men det gick till slut och då tyckte vi att vi var värda lite fika, i synnerhet som det började att regna.

Efter fikat gick vi ner till hagen igen, den här gången för att fålla in de mycket ovilliga djuren!  Det blev inte lätt och nu fick vi verkligen öva på att att vara stillsamma, för varken jag eller Shep fick skrämma fåren. Jag var tvungen att försöka ge Shep mjuka men ändå mycket bestämda kommandon och på något sätt lyckades jag med Jeanettes benägna hjälp få till det och fåren gick till slut in i fållan! Det var roligt!

Det konstiga är att vissa kommandon inte tycktes fungera längre. Jag har lärt mig tidigare att använda tttt… i stället för ”get up”, när jag vill få Shep att gå rakt fram mot fåren, eftersom han hoppade upp så fort jag sa ”get up”. Men nu löd han inte mitt smackande alls, men när jag sa ”kom” så gick det riktigt bra. Det godkände dock inte Jeanette utan tyckte att jag måste använda mina ursprungliga kommandon för att inte förvirra hunden, i synnerhet som jag har ”come bye” som vänsterkommando.

Jeanette och Gin fållade sedan också in, vilket vi kan se på bilderna: