Så har det då hänt!! Jag hade bundit upp Nick, så att han kunde passa fåren medan jag la in hö på foderbordet. Jag hade bundit honom med två koppel för säkerhets skull. Trots att han gång på gång har gått på en nit kastar han sig då och då ut för att komma åt fåren. I dag lyckades han med det han var ute efter. Mitt fina halsband som min granne Ingrid har tillverkat i läder höll inte för trycket utan slets av och vips var Nick lös och ledig och sprang som en galning efter fåren. Jag skrek lika galet, men vad hjälpte det? Nick fick loss ett får och försvann i skogen. Kvar stod fem får och jag och tittade oss hjälplöst omkring. Ingen Nick och inget får så långt ögat kunde nå.

Efter si så där hundra år och lika många oroliga tankar kom Nick lunkandes tillbaka på stigen utan får och utan att ens se andfådd ut, utan ganska nöjd. Jag såg framför mig hur tackan låg död i ett buskage, men eftersom det var dags för morgonpromenaden med grannen gick jag från hagen med båda hundarna i ett säkert grepp. När jag kom till vår mötesplats bad jag Ingrid att komma med till hagen för att räkna in fåren och det gjorde hon. Vi tog var sin riktning och efter en liten stund kunde vi konstatera att alla sex var vid liv och såg ut att vara vid god vigör dessutom.

På förmiddagen gick jag sedan ut med Nick i långlina och tog den vanliga vallningsrundan. Fåren uppträdde precis som vanligt och Nick också. Alltså relativt lugnt.

I dag är årets sista dag 2011. Strålande sol och frost. Härligt väder att både valla i och promenera i. Anna och Krille kom hit och vallade kl 10 och jag tog med mig Nick i ett stadigt grepp i långlinan och gick ut när klockan närmade sig elva. Krille vallade med Fog som skulle hämta utan kommandon. Det gick bra men kanske lite fort. Fog tog sedan in fåren i tjugofemman och jag gick ut med Nick. Så fort han kom närmare fåren lugnade han ner sig betydligt och passet gick bra, även om han exploderade en gång, då vi kom lite för nära. Annars svänger han ut alldeles frivilligt och smyger fram, när han närmar sig djuren och stannar när jag säger ”stanna” och lägger sig när jag säger ”ligg” (nåja).

Vid ett tillfälle när fåren stod i ett hörn fick han inte ut dem och jag valde då att låta Nick ta dem andra vägen. Krille påpekade efteråt att där skulle jag ha tagit Nick i kort koppel och hjälpt honom att få loss fåren. Det var första gången fåren utmanat Nick och det berodde förmodligen att en tacka tröttnat på Anna och Krilles hundar och tyckte att nu fick det vara nog.

För övrigt tyckte Anna och Krille också att Nick gick mycket bra, bättre än när de såg honom för en vecka sedan. Det känns riktigt roligt. Det ska bli spännande att åka till Peter Nilsson och få släppa Nick lös.

I dag kom Anna och Krille för att valla med sina hundar. Jag gick ut med Nick för att titta på. Men när Anna vallat färdigt med Flynn, tyckte Krille att Nick och jag kunde valla en stund, innan han och Race gick in. Nick var redan helt tokig och ville bara ut till fåren. Jag höll ett stadigt tag i långlinan och så gav vi oss ut. Vi fick in fåren i tjugofemman och Nick lugnade sig något. Han löd ganska bra och flankade ut bra, men han fick inte komma för nära för då skulle han explodera kändes det som. Vi höll inte på så jättelänge, utan efter en stund sa jag ”tack det räcker” och då släppte Nick genast. Det var ju bra. Anna och Krille tyckte Nick såg bra ut, lugnare än när Anna såg honom sist.

Krille gick ut med Race. Då utbröt helvetet. Nick skulle bara tillbaka till fåren. Han slet och drog, skällde och gnällde. Det hjälpte inte vad jag gjorde. Till slut gav jag upp och gick hemåt in i skogshagen. Anna var också på väg för att hämta Flynn. Efter en stund släppte jag lite på långlinan, för nu var vi ju på väg hemåt. Plötsligt tvärvänder Nick och rusar ut mot hagen och fåren igen. Han rycker till så häftigt att han tar med mig och jag ramlar omkull. Som väl var hände inget värre än så, jag slårmig inte. Vad ska det bli av denna hund???

I dag har Nick träffat sin första älg. När vi är ute på morgonpromenad i skogen har jag alltid Ace i koppel och Nick i långlina. Jag vill ju så gärna att Nick ska kunna gå lös i skogen och som liten valp gick det mycket bra. Men som den slyngel han nu är (8 mån) far han fram som en tokig och gör långa utflykter vid sidan av stigen. Då är det praktiskt att kunna stoppa honom och återföra honom till den breda vägen igen. Nåväl, detta lyckas inte alltid, då han är kvick som en vessla och linan bara 15 meter lång, så i dag lyckades han komma framför och försvinna in i skogen. Plötsligt börjar han  skälla och Malva, grannens hund stämmer in. Efter en liten stund kommer Nick springande med ett älgsto efter sig. Älgen ser irriterad ut och försöker sparka Nick som dock undkommer och faktiskt stannar, när jag ropar på honom. Han tvekar, men kommer slutligen tillbaka till mig, i stället för att springa efter älgen. Det var ett stort sto och hon sprang över stigen där vi kom bara ett par meter framför  oss. Det hade blivit ett bra kort, om jag bara haft kameran framme. Hoppas nu bara att hon skrämde Nick tillräckligt mycket, så att han inte tar upp förföljandet en annan gång. Det hade kunnat sluta illa. Malva skulle aldrig jaga ett djur, men hade Ace varit lös, hade det varit kört. Men han var tryggt förankrad i mig tack och lov.

I lördags kom Ingela och Midge och tränade lite vallning med mig och Nick. Tyvärr var tackorna lite för skygga för Midge som inte tränat sedan jag hade lammen i hagen, så efter lite spring hit och dit tog vi in tackorna i tjugofemman och tränade enbart fösning i långlina.

Ju fler gånger Nick får gå så i hagen, desto bättre verkar han förstå att det är bara när jag bestämmer som han får valla fåren. Visserligen koncentrerar han sig, så snart vi  kommer ut på vägen och han får syn på fåren, men ska vi då någon annanstans, säger jag till honom och han ger sig nästan direkt och springer i väg längs vägen i stället.

Det ska bli så spännande att se vad som händer när jag släpper honom på fåren. Vi ska få en lektion med Peter Nilsson i början av januari, så då får jag veta. Måtte det bara inte komma en massa snö, så att allt blir inställt!

I dag stod fåren i skogshagen, när vi kom, så det vara bara att försöka få ner dem till ängen, så att vi skulle kunna träna lite grand. Nick var väldigt bra på att spontant ta ut svängarna, när jag smackade på honom. Jag höll naturligtvis hårt i långlinan, men Nick gick så pass långsamt och flankade så rätt, att vi utan problem fick ut fåren först i stora hagen och sedan in i tjugofemman.

Nick är fortfarande lite för het, när han kommer inom ett visst avstånd till tackorna, men jag får honom både att stanna och att lägga sig ner på kommando. Nu är jag så sugen på att släppa långlinan för att se vad som händer, men jag vågar inte, om jag inte har en instruktör vid min sida. I morgon  blir Nick åtta månader gammal, lika gammal som Ace var när han kom till mig.

I dag gick jag ut med Nick i vallhagen igen. Den här gången tog jag inte med Ace som ”hjälp”, eftersom jag inte ville riskera någon jakt, då tackorna förhoppningsvis just blivit betäckta.

I stället höll jag hårt i långlinan och lät Nick fösa in fåren i tjugofemman. Det gick förvånansvärt lätt. Väl inne i hagen gjorde vi som vi brukar. Nick fick smyga på fåren och jag stannade honom, om han kom för nära eller när fåren började röra på sig. Till min stora glädje fick jag Nick att både stanna och lägga sig, när jag sa till. Ibland måste jag vara riktigt sträng, men han la sig i alla fall. När han sedan spontant fick gå gick han ofta vida svängar för att försöka komma runt tackorna. Men det vågade jag fortfarande inte låta honom göra, då jag inte ville förlora kontrollen.

Det märks i alla fall tydligt, att Nick blivit äldre och något lugnare, så mina förväntningar stiger på att det ska kunna bli en riktigt bra vallhund av honom.

Igår blev vi medlemmar i Mälarmårdens vallhundsklubb bjudna på ett vallföredrag med Karin Söderberg. Det kändes riktigt angeläget, så här i valptider.

Det första Karin frågade oss, var när vi ansåg att en valp skulle börja träna vallning. Det var ju precis den frågan jag har grunnat på ända sedan Nick kom hem.

Svaret blev att man bör dröja tills valpen är ca 8 månader, men man kan börja tidigare om man har en tuff valp och själv är snäll. Har man en snäll hund och själv är tuff bör man kanske vänta ännu längre.

Det visade sig att jag hittills verkar ha gjort det mesta rätt. För att råda bot på explosionerna i vallhagen ska jag ta in tackorna i en åttagrindarsfålla och sedan koppla Nick och gå runt med honom, tills han hela tiden tittar bort och inte försöker anfalla fåren. Det blir min nästa uppgift alltså.

Sedan frågade Karin vad vi borde göra i väntan på valldebuten. Lydnad och trick svarade jag. Nick kan snurra runt skröt jag. -Åt vilket håll? frågade Karin då och det kunde jag förstås inte svara på. Genom att studera detta kan vi på ett tidigt stadium ta reda på om hunden föredrar höger eller vänsterhämt och därigenom koncentrera oss på att träna på det som hunden har svårast för.

Jag prövade genast, när jag kom hem och konstaterade att Nick snurrade höger hela tiden. Men med lite ”shapning”, klarade han också vänster.

Ett trick som jag håller på att lära Nick är att öppna skåpsdörren till kastrullerna. Där ska han sedan ta ut en kastrull och ställa den på något lämpligt ställe. Av den anledningen har jag bundit fast en handduk i skåpsdörren, så att Nick kan dra i den. Först duttade han bara på handduken, men i går började han så smått dra i den och i dag fick han till det riktigt bra och drog upp dörren varje gång. Så nu får vi snart ge oss i kast med kastrullen.

I dag den 16 november har Otto, min finullsbagge fått stifta bekantskap med tackorna. Mina grannar Åke och Ingrid som också har en bagge (Täppas) hämtade dem i den hage som de gick i, körde hem dem, klippte dem och levererade sedan Otto till mig och tackorna. Sådana grannar ska man ha! Tyvärr dog en av mina tackor plötsligt och oväntat i går, så Otto har bara fem tackor att ta hand om. Men gör han det genast kommer lammen den första april, men det lär väl dröja någon vecka till misstänker jag.

Innan jag gick ut i dag, försökte jag tänka efter vilket mål jag hade med min vallträning med Nick. Jag kom fram till att han ska kunna lägga sig på mitt kommando, när fåren börjar röra sig och att han så småningom ska kunna avpassa sina steg till fårens rörelse och inte rusa fram. Står tackorna stilla går Nick väldigt sakta med mycket koncentration, men så fort de börjar röra på sig blir det värre.

Nådde jag mitt mål? Nja, visserligen la sig Nick, men aldrig genast utan jag fick säga till honom många gånger.

När vi vallat färdigt, försökte jag kalla in Nick och säga ”tack det räcker” men den lätte gick han inte på. När jag jag var på väg ut ur hagen, kom jag på, att jag ville fotografera fåren och Nick, så jag jag och hämtade kameran och gick ner igen. När jag sedan avslutade vallningen, verkade det som Nick hade förstått slutkommandot bättre. Han följde nästan frivilligt med mig ur hagen!

I dag på valpträffsdagen som inte blev av gick jag först ut i fårhagen med Ace och lät Nick stanna i bilen. Han skällde en stund först men blev sedan tyst. Det går framåt! Tackorna tycks veta att det är tjugofemmetershagen som gäller, så Ace behövde bara påminna dem lite, så gick de snällt dit. Det blev alltså en minivallning för Ace’ del.

Jag tog på Nick långlina och han hade sedan han skällt ut ett hästekipage som just passerade, när jag släppte ut honom ur bilen mycket bråttom ner till hagen. Det fungerade riktigt bra i hagen, tycker jag, även om jag fick hålla hårt i linan, när fåren började röra på sig. Flera gånger lyckades jag dock lägga Nick, när fåren började röra på sig och det kändes som en seger. Det märks att han har mycket mer naturliga flanker än Ace, vilket kanske kan försvåra fösningen, men det verkar vara betydligt enklare att komma igång på det viset.

Jag tror att jag ska försöka gå ut och göra sådana här övningar ca fyra gånger i veckan nu ett tag framöver. Lite kul i alla fall, nu när vi inte fick träffa valparna med ägare.

I dag ringde Robban och berättade att hela hans familj hade blivit magsjuk, så de måste ställa in valpträffen tills vidare. Åh, så besviken jag blev! Hoppas nu bara att det inte blir snöstorm, så att den inte kan bli av i år. Jag har lärt Svante, min yngste son, att när något tråkigt händer, ska man tänka på minst tre saker som är bra med det. Först kunde jag bara komma på en bra sak, och det var att jag kan mata baggarna själv i morgon. Det hade blivit problem annars, för grannen som också har en bagge som går med min är borta hela dagen i morgon. Sen kom jag på, att det är lite skönt att sova i morgon bitti. Om det hade varit valpträff skulle jag senast fått gå upp klockan 0600 och det är lite tidigt nu när det är så mörkt. Men något tredje kan jag inte komma på. Nu håller jag bara tummarna för att familjen snart är frisk igen.

Under tiden tyckte Robban att jag kunde träna Nick i långlina i tjugofemman, lägga honom, när han satt igång fåren och kalla in honom. Det lät som ett utstuderat skämt, vilket det också kändes som, när jag gick ut. Jag var tvungen att använda båda händerna med kraftiga handskar på, för att hindra Nick att kasta sig in i flocken, när han väl fått igång dem och att kalla in honom – glöm det!! Anna L som var där och vallade sin Flynn och Krilles Race tog Nick och gick runt med honom en stund. Hon tyckte att han ändå uppförde sig någorlunda väl, i alla fall, om han inte tilläts komma alltför nära flocken. Då vet han inte vad han ska göra och då exploderar han.

I går kom vår granne in för att leverera ägg och tidning. Då tyckte jag att jag skulle visa honom lite av vad Nick lärt sig.

Först försökte jag helt enkelt få Nick att snurra ett helt varv där han stod på golvet. Men det gick inte. Då hämtade jag en pall och ställde mig bredvid med klickern fullt synlig. Genast hoppade Nick upp på pallen och när jag sa ”Snurra” snurrade han villigt ett varv, fick godis och gjorde sedan om detta tre gånger. Grannen blev mäkta imponerad.

I dag har jag lärt Nick att stänga kylskåpsdörren, något som kan bli användbart, då min man ofta glömmer att stänga den helt. Jag hade tänkt att Nick skulle skjuta igen den med nosen, men han tog tassen i stället och det går ju lika bra!

Det svåraste just nu av konsterna är att få Nick att lära sig att städa, d v s att plocka upp leksaker och släppa dem i en därtill avsedd kartong. Han apporterar gärna bollen, plastflaskan och trasan mm men det är svårt att få honom att hålla fast dem tillräckligt länge. Det går i alla fall ibland. Målet är att han på kommandot ”städa” genast ska hämta alla saker och lägga dem i kartongen. Jag ska meddela, när (om) det är klart.

I morgon, den sjunde november blir Nick sju månader gammal. Han är alltså snart en stor pojke som jag kan ställa lite krav på. Hans kullsyster Kitty har redan gått på vallkurs hos Peter Nilsson och jag är grön av avundsjuka. De flesta i min närhet säger att jag ska vänta med att introducera vallningen, gärna tills hunden är ett år, men Peter har tydligen en annan inställning. Nick har fått gå bakom fåren i långlina och han har alltid exploderat, när fåren satt sig i rörelse och därför har jag inte vågat släppa långlinan. Peter sa tydligen bara till Kitty på skarpen men ändå snällt och så var det fixat.

Nåväl, Nick har lärt sig en hel del annat. Vi har gått på valpkurs med klickerträning och i och med det har jag tränat ganska mycket på att ”shejpa” fram olika beteenden. Detta kan Nick nu:

* Hoppa upp på en pall eller upp och nervänd låda och där snurra ett varv på kommando.

* Få klorna på framtassarna klippta utan gnäll

* Stänga en  utdragbar låda

* Komma som en raket på inkallning och dutta på handen

* Alltid vänta på ett varsågod, innan han går igenom en öppnad dörr. (Om jag kommer ihåg att säga till honom)

* Alltid ligga och vänta, innan han tar för sig av maten

* Sitta fint och vänta på varsågod, innan han får hälsa på grannens hund på morgnarna. (Andra okända hundar klarar han däremot inte).

* Ofta komma på inkallning, även om han leker med en annan hund.

* Hitta ”mattes kotte” i skogen. (Jag tar i början av promenaden upp en kotte, tar bort ett fjäll på den så att jag känner igen den och kastar den i slutet av promenaden bland andra kottar och ber honom hämta mattes kotte)

* Vara tyst, när vi går förbi grannens hästar. (Han skäller fortfarande ibland, när vi går förbi andra hästar)

* Vara tyst i bilen, när han är tillsammans med Ace.

* Vara tyst i bilen, när jag han följer med mig ensam till t ex ICA.

Däremot skällde han fortfarande som en galning, när han fick vara ensam i bilen en stund på valpkursen, när en annan valp tränade. Likaså när jag går i väg för att valla med Ace och lämnar Nick i bilen eller inomhus.

* Apportera leksaker

Jag försöker just nu lära Nick att städa, men jag har ännu inte lyckats lära honom att hålla fast leksaken tillräckligt länge och få honom att gå till leksakslådan och släppa den. Det har bara hänt ett par gånger av misstag, men han har ännu inte förstått.

Ja, det är ju en hel del.