Här är jag med Tess famnen hos uppfödaren den 24 januari 2023

Sedan jag blev ensam människa i min lägenhet har jag gått och tänkt på att kanske skulle jag skaffa en valp ändå. Om jag hade tur skulle jag lyckas uppfostra den till en fungerande vallhund eller i alla fall till ytterligare en hund att träna och hysa förhoppningar om. Jag har nu gått så många kurser med Jing för Karin Söderberg och Jing gör fina framsteg och jag också. Karin föder ju också upp hundar och varför inte en valp från henne? Men jag vågade inte fråga. Kanske tycker hon att jag är för gammal gammal? Kanske alla seriösa uppfödare tycker det tänkte jag.

Så en dag strax före jul får jag se ett inlägg på facebook publicerat av Anita Boberg Johnsson som också är en uppfödare, (Movallarnas kennel) som jag tidigare har haft kontakt med och som Peter Nilsson vid ett tillfälle hade rekommenderat, då jag sökte en bordercollie. Hon hade en kull på åtta valpar varav sju var tikar. Pappan var Karin Söderbergs Flynn. De var födda i slutet av november 2022 och två av dem, en hane och en tik fanns fortfarande till salu. De var så fina på bilden bilden. Jag bestämde mej blixtsnabbt och skrev ett ganska långt brev till Anita och förklarade att jag var intresserad av en tikvalp. Jag skickade iväg brevet och sedan gick det en vecka utan att jag hörde något. Visserligen hade adressen sett lite konstig ut när jag skickade brevet men jag hade inte fått något felmeddelande, så jag tänkte att jag måste skriva och fråga, så att jag fick veta om valpen gått till någon annan. Det var på juldagskvällen. Tidigt på annandag jul hade jag redan ett svar. Anita hade inte fått mitt brev och visst kunde jag få köpa en tikvalp! Det enda jag behövde göra var att ge den ett namn och sedan skulle Anita välja vilken valp som skulle bli min och den 24 januari 2023 var jag vällkommen att komma och hämta henne strax utanför Strömsholm i Västmanland.

På kvällen kom Svantes familj hem pà middag och jag gav barnbarnen i uppgift att hitta på ett enstavigt namn som tydligt skilde sej från Jing. Det blev Tess. Så var det klart också.

Jag ringde min bästa vallhundskompis i Sörmland, Waiwi och berä¤ttade nyheten och bad att få sova hos henne på väg till Movallarnas och det fick jag. Jag tog med mej Jing och på söndagkvällen den 23 januari hann vi t o m att valla lite med Jing och Waiwi visade upp både Jango och Olle som båda var mycket duktiga vallhundar.

På måndagmorgonen den 24 januari 2023 Ãkte jag så till Anita och hämtade lilla Tess. Så pytteliten hon var, men ändå framåt och vänlig och ville sitta i mitt knä. Jag blev bjuden på kaffe och så skrev jag på alla papper som behövdes och betalade. Innan dess hade jag låtit försäkra Tess också.

På hemvägen skrek Tess högljutt i ungefär en knapp timme, men sedan sov hon gott i sin bur resten av vägen hem, en resa som tog fem – sex timmar.

Läs mer →

Lördagen den 17 sept anordnades ett KM i vallning i Sjuhäradsvallarnas regi hos familjen Janzén i Hult strax norr om Borås. Stärkt av att Jing ändå hämtade fåren just i Hult några veckor tidigare anmälde jag Jing och mej till IK1-klassen.

Vi åkte ett par gånger till träningshagen innan tävlingen och jag jag konstaterade att Jing blev bättre och bättre på att någorlunda lugnt fråndriva fåren även när jag stod kvar långt borta. Jag fick henne t o m att ta fåren genom ett par grindar långt borta, så jag var vid ganska gott mod när lördagen kom. Väl på plats upptäckte jag att jag också skulle arbeta i sekretariatet, så jag fick ganska mycket att göra och hann inte oroa mej så mycket. IK2 klassen gick också först med hela nio hundar och som de gick! Skyhöga poäng hela vägen. Sedan var det IK1 direkt efter och jag gick som nummer två efter Josephine Löfdahl med Tia som visat sig vara en riktigt duktig vallhund trots sin ungdom. (Knappt två år). Det var hon nu också.

Den här gången låg uttaget till vänster och väl dolt, så jag bestämde mej för att denna gång skicka höger, då jag trodde att Jing då skulle försöka göra ett överslag som jag i rätt ögonblick skulle kunna stoppa och få henne att stanna kl 12. Det visade sig inte lyckas tyvärr, för fåren började röra sig för tidigt beroende på att trots Jing sprang ut riktigt långt till höger i utgången snävade hon in för tidigt och skrämde tackorna ganska ordentligt. Efter lite strul hit och dit fick jag henne i alla fall att valla fåren mycket snett och snabbt till mej där de rundade mej åt fel håll och sen fortsatte Jing att fösa fåren så snabbt och hetsigt att hon oroade fåren alldeles för mycket och vi missade första grinden. Andra benet gick lite bättre ett litet tag men på tredje benet som numera tydligen och också är fösning, så passade hon på att runda fåren en gång innan jag fick pli på henne. Hon gjorde sen ett misslyckat delningsförsök, men lyckades ändå till slut komma in mellan fåren på rätt sätt och även samla ihop dem och sedan var det bara att snabbt springa till fållan och öppna grinden för dit ville verkligen fåren, så där blev det full pott utan Jings förskyllan eller medverkan. Vi gick alltså runt den här gången också, men det kändes inte lika roligt den här gången, för det var mycket strul på vallen, även efteråt då fåren skulle samlas upp och Jing inte kunde låta bli att fara efter dem, trots att jag sa åt henne att stanna och jag inte hittade hennes koppel. Jag trodde sen att jag tappat det på plan, men det visade sig så småningom ligga i min bakficka!

Vi kom ca 30 p efter det nästsista ekipaget i vår klass och ingen flippade ut eller gjorde nåt dumt f ö. På träningstävlingen fick vi 55p. Den här gången fick vi bara 45 p och 18 på hämtet.

Från början var mitt mål med Jing att få henne godkänd före tre års ålder. Nu har jag ändrat målet till hon ska ha ett tredjepris (65p) i IK1, innan hon blir pensionär vilket brukar inträffa ungefär vid 10 års ålder. Vi har alltså ca 5 år på oss. Det måste gå!

Hoppas att vi snart kan få gå på kurs med Karin Söderberg igen så att jag får mer hjälp med hur jag ska lugna ner Jing och få henne på rätt köl med springiga får. I andra hand får jag leta efter besättningar med lite trögare djur, Österöö kanske? Eller ska jag resa till Nina i Huddinge och tävla?

Jag minns att jag frågade en vallhundskompis för många år sedan varför hon envist fortsatte att tävla med sin hund, när det alltid gick så dåligt och hunden uppenbart inte hade någon talang för vallning. Hon svarade att hon tyckte det var så roligt att tävla vallning och det är precis det jag också tycker och uppenbarligen Jing också. Hon koncentrerar sig hela tiden på får flocken när jag binder upp henne utanför hagen. Och visst är det väl bra att syssla med det som är roligt? Helt uppenbart går det ju framåt. Hon hämtar faktiskt fåren!

Vinnaren av IK-klassen Håkan Josefsson med Collin

Fältet

Den 6 augusti 2022 anordnade Birgit och  Peter Janzén en träningstävling för oss i sjuhäradsvallarna. Vi fick själva välja vilken nivå vi ville tävla på och om vi ville fick vi förenkla momenten hur mycket vi ville. Vår ordförande Anna Christiernin ställde upp som domare och andra klubbmedlemmar var funktionärer. Själv fick jag till uppgift att skriva ut protokoll i ett exemplar Vi blev cirka 20 ekipage som startade i VP-klass, IK1 och IK2.

För första gången sedan 2019 bestämde jag mej för att Jing och jag skulle pröva att tävla i IK1. Hon hade sedan dess inte hämtat fåren tävlingsmässigt en enda gång (150 m). Det kändes pirrigt och spännande och jag började med att göra bort mej och tackade min lyckliga stjärna att det bara var en träningstävling. Utan att tänka mej för stod Jing och jag och väntade på vår tur när ekipaget före oss höll på. Vi hade startnummer nio och det stod alltså ett trettiotal får i uppsamlingsfållan till höger om startpinnen och dessa får fick Jing syn på! Ett kardinalfel av mej att låta henne se dem. Dessutom hade jag bestämt att skicka henne höger då hon brukar göra bättre hämt åt det hållet. Kardinalfel nummer två var att jag höll fast vid det beslutet, trots att jag märkte att Jing inte vill släppa uppmärksamheten på dessa får och mycket riktigt i stället för att fokusera på utställningsfåren som jag försökte visa henne sprang hon raka vägen till uppsamlingsfåren.

Men eftersom det var en träningstävling fick vi börja om och då skickade jag henne vänster och det gick bra. Hon gjorde en vid sväng och kom bakom fåren och så småningom fick jag henne att både stanna och ta dem till mej, snett vint och krokigt med missad hämtgrind, men till mej kom de. Jag lyckades också få Jing genom stenhård kontroll och mycket stackato att fösa fåren genom de båda fösningsgrindarna och sedan driva in dem i delningsringen. Fåren var mycket alerta och ville hemskt gärna fly in i uppsamlingsfållan, men varje gång hämtade Jing upp dem mycket bestämt. Tyvärr var det tre får som gillade varandra mer än det fjärde, så att när jag med Jings hjälp försökte dela på dem så blev det singling i stället gång på gång och jag höll på att förlora både tid och tålamod. men plötsligt gick de åt olika håll två och två och jag lyckades få Jing att driva bort ett par!´Det blev godkänt och Jing sprang och hämtade upp alla fyra igen. Sedan skulle de bara in i fållan också och trots att det hittills varit ganska lätt  var även det lite besvärligt, då några får verkligen inte ville bli vallade mer utan sökte sig till dem som stod i uppsamlingsfållan. Men Jing hämtade upp dem och in kom de i fållan och hon och jag hade klarat hela banan!

Så roligt! Jag blev så glad att jag nästan blev gråtfärdig. Jag hade inte haft stora förväntningar på att det skulle gå och så gick det, även om det inte gick särskilt bra, vi fick inte ens poäng så att det hade räckt till ett tredjepris, men vad gjorde det. Jing har visat att hon har potential, att hon kan klara en hel IK1-bana. Så underbart roligt!

Alla som varit funktionärer under SM:et i Kilanda i oktober 2021 blev inbjudna till en träningsdag i Lerum söndagen den 21 november 2021. Från Sjuhäradsvallarna var vi bara tre som kom vilket kanske också speglade att vi inte var så många funktionärer från oss när det begav sig heller. Cecilia Olsson och jag kom dit från början och Anja Holgersson anslöt lite senare.

Kolboryds gård är en stor herrgård, där Vallhundsringens Katja Maines och Stina Träff har sina får. Stina är också anställd för att sköta diverse sysslor på gården.

Dagen började med att vi blev hälsade välkomna av Stina och att vi kunde välja på vilket fält vi ville träna. På det stora fältet fanns det möjlighet att träna riktigt långa hämt och en bana därefter. På det andra fältet fanns en ränna och en fålla och där kunde man också göra kortare hämt. Cecilia gick dit först och Jing och jag gick till det stora fältet först. Katja Maines som ställde ut fåren sa till oss att om vi ville ha kortare hämt var det bara att vinka till henne så kom hon närmare med flocken. Tyvärr stod solen henne rakt i ögonen så hon fick svårt att se vad vi ville, men det fanns de med röstresurser, så när det var vår tur kom flocken i alla fall lite närmare vilket tyvärr visade sig inte vara tillräckligt.

De som tränade före mej valde både vänster och högerhämt. Jag funderade länge på vilket jag trodde var bäst, men när jag sedan skulle skicka ut Jing verkade hon helst vilja gå åt vänster  och då fick det bli så. Hon stannade kort som hon brukar på vänsterhämt och trots flera dubbelkommandon blev det strul i upptaget. Hon snurrade några varv runt fåren men slutligen bestämde hon sig för att ta upp de flesta av dem och börja någon form av framdrivning, medan jag sprang framåt och ropade på henne att ta det betydligt lugnare. Men det här var lättrörliga får och det tyckte Jing var roligt uppenbarligen så hej vad det gick. Slutligen kom hon så nära att hon började lyda mej och då blev det med stackato av det hela. Ett får som sprängts bort vid upptaget sällade sig till de andra så då var flocken komplett i alla fall. Vi försökte få fåren på fösning genom några grindar men det misslyckades. Fåren sprang för fort och Jing sprang i kapp och hämtade upp dem så att jag slutligen kunde få dem till uppsamlingsfållan och in i den. Kapitalt misslyckande kändes det som!

Vi gick skamsna i väg till den andra hagen och stod där och väntade på vår tur ganska länge. Där träffade vi en tjej från Bohuslän Dals vk som var trevlig att prata med. Vi bestämde att försöka hitta lite träningstillfällen hos henne och mej vid tillfälle. Hon har får på Hisingen nånstans. Vi skulle byta telefonnummer men det glömde vi förstås.

De här fåren var vid första omgången lika rörliga som de på det andra fältet. Jag kände mej väldigt rörig i huvudet, då Jing sprang som en dårfink för att hela tiden fånga upp dem och jag hade svårt att få henne och därmed också fåren lugna. Men hur det nu var lyckades jag till slut att ta in fåren i rännan, så nånting gjorde jag väl rätt till slut. Fållan var därefter inga problem.

Vi stod kvar tills det blev vår tur igen, och den här gången hade fåren tröttnat på allt vad hundar hette. Nu fick jag problem med att få Jing att valla. Jag sa sch… ganska hårt och då flankade hon väldigt ordentligt med sprang bort under några träd och ville inte komma tillbaka så jag fick gå och hämta henne. Att få in några får i rännan eller fållan var det inte tal om! Ridå. Jag kände hur mitt självförtroende dalade betänkligt.

I ett förrådsutrymme hade en grupp samlats för att under Stina Risnes ledning tillverka ullkransar. Jing och jag gick dit och kransarna blev verkligen mycket fina, men jag kände att jag inte hade ro till att sätta i gång med att tillverka en själv. Dessutom var jag hungrig och jag ville gärna hinna med en vallningsomgång till. Halv tre skulle det serveras lunch.

Jing och jag gick tillbaka till hagen, där vi fick stå och vänta väldigt länge, men till slut fick vi i alla fall lite tid igen. Nu vallade Jing i alla fall och jag satsade nästan enbart på fösning.

Så var det då äntligen dags för lunch. Sjuhäradsvallarna hade meddelat att klubben skulle stå för kostnaden för lunchen som annars kostade 110 kr och det tackar jag för. Fisksoppan var verkligen läcker. Nu träffade vi även Anja som blivit lite försenad men som ändå hunnit med en träningsomgång i den stora hämthagen. Cissi, hon och jag samt Elisabeth Badou(?), nägon som hette Kristine, Linda och jag satt vid ett lågt runt bord och hade riktigt trevligt, även om akustiken inte var den bästa för mina halvdöva öron.

Efter maten redogjorde Ann Blomkvist för hur arbetet med att arrangera SM:et gått till med allt strul p g a pandemin mm och att hon och alla andra nu var fantastiskt glada och stolta över det vi till slut åstadkommit tillsammans och dessutom hade hela kalaset gått med vinst! Det hör inte till vanligheten i sådana här sammanhang. Monica Larsson var en av dem som bidragit med detta genom ett oförtrutet arbete med att skaffa sponsorer. Den digitala sändningen gjorde ju också att hela Sveriges vallintresserade allmänhet kunde följa  tävlingen i realtid och efteråt.

Något som jag ångrar att jag inte tog upp var hjältarna på parkeringen som ofta med hjälp av traktor fick loss bilarna på den leriga parkeringsplatsen.

Nu har Jing och jag varit på kurs med Karin Söderberg tio gånger under 2021-2022  hemma hos fam Janzén utanför Borås. Den första gången blåste det isande kallt och mina klubbkamrater Janne Oskarsson och Maggan Högström var också med.

Här kommer några av de råd som vi fått:

1. Om någon står i fårflocken låt Jing runda den, så att hon vänjer sej vid människor i flocken och ignorerar dem.
2. Säg bara ”get up” om Jing ska gå rakt mot djuren och säg ”lugn” i stället för ”stanna” i fösningen.
3. Var noga med att visa Jing att det är ett hämt genom att gå med henne fram mot flocken och sedan stanna henne och lägga henne (eller låta henne stå) en käpplängd ifrån henne. Flytta alltid på henne, inte på dej själv.

Jing och jag tränade hämt i en femtiometershage hela tiden och jag fick många vettiga råd, bl a att vara mycket tydlig mot Jing om jag vad jag vill när vi går ut på banan. Jag ska först gå rakt fram med henne och se till att hon ser fåren och sedan lägga henne högst en käpplängd ifrån mej lite snett utåt innan jag skickar henne. Börja med korta avstånd, särskilt för dig själv, så lägg hunden skicka henne och skynda dej framåt, så att du är ganska nära när Jing kommer upp till kl 12. Stanna henne där, även om du fruktar att hon tänker ligga kvar. Om hon inte kommer på ditt framåtkommando, gå helt enkelt och hämta henne och gör om proceduren tills hon kommer. Fullfölj aldrig vallningen tävlingsmässigt utan efter framdrivningen är momentet färdigt. Gör om det kanske åt andra hållet så småningom. Först när hon hämtar klockrent på det korta avståndet kan du börja utöka det.

Se till att hon håller en anpassad fart under framdrivningen och träna sedan fösning i ett annat moment, där du verkligen har tummen i ögat på Jing och inte låter henne gå för fort. Titta mycket på fåren och bedöm Jings hastighet utifrån hur de går. Fåren får inte galoppera!

Den andra gången vi träffades sken solen skönt och vi tränade exakt samma sak.
Andra deltagare var fam Janzén själva men Peter hade ont i benet, så Karin fick träna hans hund själv. Malena och Sabina som båda har  kelpie var också där.

Från början skötte sig Jing och jag oss inte alls så bra som jag hade trott att vi skulle göra men på slutet var vi riktigt duktiga. Varken Karin eller de andra som var med och vallade den här gången trodde att det var Jings ”eye” som ställde till det utan att när hon vägrar att starta är hon helt enkelt tjurig och har inte riktigt förstått vad som fordras av henne och Jings sätt att tackla det är att lägga av att valla, i stället för att börja jaga som mina tidigare hundar har gjort i sådana lägen.

Jings utgångar har blivit mycket bra, men hon stannar inte alltid kl 12 utan kan göra överslag eller stanna kort.

Detta blev fel från början:

1.Jing gick inte ut ordentligt

2.Hon gick för fort i framdrivningen

3.Hon lägger sig och tjurar när hon inte får som hon vill.

Karins råd:

1. Träna bara ett moment i taget, men noggrant
2. Träna framför allt framdrivning
3. Därefter fösning
4. Använd aldrig ”lugn” vid sidoförflyttningar
5. Om hon tjurar. Gå och hämta henne, inga sidokommandon
6. Tala om när hon gör fel, så att hon förstår
7. Var tydlig. Förbered alltid på samma sätt.
8. Träna på korta avstånd så att det sitter som ett smäck
9. Lär henne en inkallningssignal

I början av juni när vi var tillbaka hade Jing och jag utvecklats mycket.

Hämtet på korta avstånd fungerade perfekt, trots att Karin stod i flocken t ex

Sådant som fortfarande måste bli bättre:

1. Framdrivningen går fortfarande för fort. Råd: spring fram, sätt upp båda armarna och lugna ner Jing men stoppa henne inte. Se till att hon håller avstånd! Kommer hon för nära förlorar hon sin djurkänsla och kan då inte styra upp fåren
2. Sakta- eller lugnkommandot får bara användas en gång, om Jing åtlyder det!
3. Se till att visslan fungerar. Var nära henne i början och stannar hon inte på din första signal, gå fram till henne och peta ner henne. vissla sedan igen.  En vissla ska alltid följas av en vissla och absolut inte av ett röstkommando!
4. Delning. Det är viktigt att fåren blir lugna och att du balanserar upp dem så att du står mitt emot Jing .Om Jing ska vara till någon nytta i det här momentet måste hon flanka ordentligt. det får inte bli rundgång. Se sen till att det blir ett stort hål. Bestäm sedan vilken flock Jing ska  ta och se till att Jing tittar på den. Kalla sedan in Jing genom att först säga ”That will do” och sedan kalla på henne i snäll ton.

Tillfälle 4

Råd:

1. Stå alltid i rak linje till Jing (Kl 12), när du kallar på Jing för ett hämt.
2. När du visslar, vissla!
3. Om du säger ”lugn” och Jing lugnar sig upprepa inte kommandot.
4. Använd linan om Jing får för sej att inte komma på ett inkallningskommando. Gå då fram till henne och ryck upp henne.
5. Delning: Jing måste först lära sej att flanka ordentligt, så att hon inte skrämmer djuren.  Sedan måste det bli en ordentlig öppning mellan fåren. Därefter visar jag vilka får Jing ska valla bort och så säger jag ”That will do” så att hon släpper fåren innan jag kallar in henne. Låt henne helst gå på de får som har huvudena vända mot henne.

Tillfälle 5 Nov

Den här  gången gick det mycket bättre för oss. Karin blev nöjd med både Jing och mej, men lite återstod ändå.

1. Vid första hämtet till höger gick Jing inte ut ordentligt i början, men när jag stannade henne och skickade henne igen, slog hon ut ordentligt när hon såg fåren och kom långt bakom fåren och vallade sedan fåren till mej på eget bevåg.
2. Jing går fortfarande lite för fort i framdrivningen. Men råkade hon komma så nära fåren så att de splittrades stannade hon själv upp och väntade tills flocken återigen var samlad innan hon fortsatte.
3. BRA: Jing smög i hörnet och tog ut fåren lugnt och metodiskt. Detta är svårt konstaterade Karin.
4. Då det inte fanns någon fålla att träna på fick vi i stället som uppgift att samla fåren mellan två stolpar vid staketet. På så vis fick vi träna flanker på ett mycket effektivt sätt. Om jag sa sch… flankar Jing men ofta för mycket, så jag fick träna på att säga ljudet lite försiktigt och sedan ett sidokommando direkt efter. Fungerade förvånansvärt bra.
5. Delning
   Äntligen fick jag lära mej vad det innebär att dela på huvudena. Jag hade trott att det betydde att fåren skulle stå med huvudena mot hunden, när vi börjar göra en lucka. Men det betyder i stället att när luckan finns där och jag ska visa Jing vilka får hon ska valla bort, då ska jag välja den flock som har huvudena vända mot henne. På så vis blir risken mindre att det blir problem med att fåren flyr för långt bort och kanske tappas.
6. En stor framgång var att Jing inte tjurade och sprang undan eller inte kom på ett inkallningskommando mer en enda gång och det var på slutet, då vi tränade flanker vid staketet. Då kände Jing att hon inte orkade med trycket från Karin och mej, så hon sprang och la sej i ett hörn under några träd och jag fick gå och hämta henne. Hon var väl trött då också då det var alldeles i slutet.
   Tillfälle 6
   Snö och dimma
   Karin var nöjd med Jing och mej i dag också. Jing använde sitt eye mycket mer än vanligt och verkade avslappnad för det mesta. Men jag måste få henne att gå lugnare i framdrivningen.
   Flankerna återstår också. Oftast går det bra hemma men i alla lägen måste de bli bättre, så att hon inte skrämmer flocken när hon ska dela t ex. Det gick bättre vid staketet, men ute på plan är det fortfarande svårt. Läxa:
   1Flanker
   2.Framdrivning
   3.VisslorTillfälle 7
   Iaktta Jing innan du går ut första gången och känn efter vilket humör hon är på. Är hon spänd och övertackad är det viktigt att du lugnar ner henne och gör henne uppmärksam på vad som förväntas av henne.
   1. Använd lugna kommandon. Viska gärna och om du visslar, vissla svagt för att lugna ner henne före första hämtet.
   2. Titta på fåren!
   3. Ha en plan och följ den.
   4. Delning Börja med att försöka dela ute på fältet. Om det misslyckas gå in till staketet och för om det.
   5. En viktig lärdom:
   Jing har mycket svårt att lyda ett kommando som går ut på att jag skickar henne så att när hon kommer fram till fåren har dessa fri väg mot draget. Hon kommer att vägra eller tveka. Men om det är meningen att hon ska gå den vägen, får du inte tveka, hon måste lära sig att lyda dej och lita på att dina beslut är de rätta.Tillfälle 8
   VP-kurs med Karin en heldag

   1. Träna flanker i fösningen så att Jing bara går ut så mycket så att hon inte vänder fåren.
   2. Titta på fåren när dessa ska in i L-rännan t ex
   3. Dämpa Jing i fösningen och framdrivningen
   4. Få Jing att lyda även när det känns fel för henne.

   Tillfälle 9
   Den här gången var jag extra orolig, då Jing och jag varit på en kurs med Barbro Klingborg, då det inte gick så bra, då Jing blev frustrerad och blev rädd när Barbro sa till henne, så att hon slutade valla.
   Av detta såg vi dock ingenting den här gången. Jing var pigg och alert och lite för mycket på i stället. Hur var det nu? Lugna ner Jing före första hämtet, vissla svagt och viska gärna!
   Den här gången fick jag springa fram i hämtet för att försöka få ut Jing ordentligt och för att ha tummen i ögat på henne i framdrivningen. Till slut gick det riktigt bra. Vi gjorde två delningar ute på fältet som båda lyckades.
   Jing fick dessutom fösa alla fåren tvärs över hela fältet till fållan på andra sidan och det klarade vi alldeles utmärkt. Så skönt!

   Tillfälle 10

   Aj, aj! Jing var övertänd i början och sprang rakt på fåren i full karriär. Det blev bakläxa och hon fångades in och fick sitta i bilen och Josefin L fick ta över med sin Tia.
   Men när Jing kom tillbaka gjorde hon ett fint högerhämt men framdrivningen blev krokig.
   Sedan fick vi lära oss vad innerflanker var. Det var något jag aldrig aktivt och medvetet tränat förut. Flocken ska stå ca tio till femton meter bort från Jing och jag ska stå snett bakom Jing och kalla henne åt det håll som fåren står så att hon kommer in på insidan av fåren. Hon måste flanka så mycket att hon inte skrämmer fåren och sedan stannar jag henne och ber henne sedan att gå mot fåren. Mycket viktig för att styra upp fösningen! Jätteroligt att träna tyckte jag.

   Sedan tränade vi fålla in, men på ett lite annorlunda sätt, eftersom träningsfåren vid det här laget lärt sig att gå in i fållan och gör det väldigt gärna. Därför stängde vi helt enkelt fållan och sedan skulle jag se till att Jing fick fåren att gå och ställa sig precis utanför den stängda grinden. Då gällde det att Jing flankade ordentligt!
   
   Jing väntar på sin tur

Tänkte att jag skulle samla allt vad jag för närvarande kommer ihåg från alla de kurser jag gått på för att lära mej valla. Nu är jag inne på min sjätte bordercollie. Ändå känner jag mej som en nybörjare. Varför? Kanske för att jag aldrig lyckats särskilt bra i vallningen, trots att jag ägt får i många år och gått på alla dessa kurser. Förmodligen har jag ändå lärt mej något. Dessa är mina auktoriteter som jag gått på kurs hos och som jag minns något lite av vad de sagt som jag har haft nytta av.

Tommy Stengård Vid utgång med Liz: Ge ett tyst kommndo. du behöver inte ropa. Tummen i ögat om hon jagar.

Karl-Erik Tibblin: Vid utgång med Jing : Ställ dej en bit ifrån Jing när du kommenderar henne så gör hon en vidare utgång.

Mosse Magnusson: Försök att gå så mycket som möjligt utan kommandon med den unga hunden, så att den lär sig att anpassa sin fart själv. Träna det som hunden är sämst på så länge att den glömmer det den är bäst på, först då kan du börja träna det ocskå. Var tydlig mot hunden.
Peter Nilsson: Linan är din bästa vän! Använd den när du lär in fösningen och stanna hunden, sedan ryck åt det håll hunden ska gå och se till att den driver åt rätt håll i lagom takt. Träna korta hämt.

Jonas Gustafsson: När du berömmer din hund, använd kommandot med mild röst i stället för bra. om du säger bra till en hunden som du just fått att stanna, är risken att den tar det som ett framåtkommando. Säg ligg ner först strängt, när hunden ligger säger du ligg ner med mild röst flera ggr

Waiwi Ehlin: När Jing ska ta in fåren i fållan, lägg henne först framför fåren vid öppningen framför allt om det är springiga får, innan du skickar henne bakom. Då får du tid att tänka efter och ta det lugnt. Använd lugna kommandon

Viktoria Fornander: Kom i håg att stanna hunden precis innan den verkar vilja ta fart mot fåren på långt håll. Sen kan det vara för sent. Ge Jing höger och vänsterkommandon lite hur som helst. Skicka henne gärna åt ett håll som hon inte förväntar sig.

Johanna M Johansson: När hunden blir skickligare kan du lära henne vända utan att  stanna henne först. Mycket bra för henne att kunna när det är bråttom

Eva Eriksson: Ge aldrig upp, när du stöter på ett hinder och Jing inte vill och försöker smita. Du måste igenom det problemet. Har hon väl gett sig kommer det att gå bra.

Syverbråten: Lär dej att dela fåren utan hund först. Titta på fåren mer än på hunden. Räkna ut vilken som är ledartacka. Handla sedan utifrån det.

Dan Scimsour: Om hunden inte kommer utan fastnar. Gå fram till den och träna mycket på den situationen. Få henne att tycka att det är roligt. Ge inga sidokommandon när det är rakt fram som du vill att hon ska gå  under träningen. Det förstör mer än det hjälper.

Zonja Ottosson: Jobba med attityden. Jing måste känna sig trygg runt fåren och förstå vad hon ska göra. Inga längre hämt än hon klarar. Stanna själv nära flocken även om du lägger Jing långt borta, så att du når henne och kan berätta för henne vad det förväntas av henne. Hitta signaler som hon förstår. Använd hennes namn i stället för att stanna henne i fösning och drivning när det börjar gå för fort. Var konsekvent och tjata inte. Om hon inte kommer när du ropar på henne, gå fram till henne och ryck henne i örat, gå tillbaka där du var och ropa snällt in henne.

Birgit Janzén: När fåren ska in i fållan. Se till att inte lägga hunden bakom fållan!

Sven Sognevik: Var konsekvent. Har du gett ett kommando så ska det utföras  som du vill ha det. Höger är höger och inte lite halvt…

Karin Söderberg: Var extremt tydlig innan du går ut med Jing genom att gå framåt mot fåren först och se till att hon ser dem. Lägg henne sedan på ca en käpplängds avstånd till höger eller vänster. Den som ställer ut fåren ska stå till höger om fåren om du skickar höger och tvärtom, så att Jing inte lägger märke till dem utan i stället ser dig när hon kommer upp kl 12. Stanna sedan Jing kl 12 även om du är rädd att hon inte kommer att starta när du säger till henne. Pröva gärna med något annat ord än ”get up” om hon haft svårighet med det för många gånger. Men se till att ”get up” alltid betyder rakt mo fåren och att lugn aldrig ges när Jing fått ett sidokommando.

Samt ett antal kamrater som hjälpt till vid träningar som Gunnel Grundfelt, Inger Tallbäck, Kicki Alenadaf, Margaretha Högström, Jeanette  Cecilia Olsson, Hans Nilsson, Ylva Holgersson, Mona Rehn,  mfl

I går den 10 november 2020 reste Jing och jag till Trollhättan för att få en extra duvning i vallningen. Jag hade skrivit upp vad vi behöver hjälp med och vi började i en mindre hage, där Jing fick visa hur hon hämtade och flankerade samt drev. Det gick ganska bra men Zonja rådde mej att driva ganska mycket och inte ge Jing så många kommandon utom när jag sa till henne strängt när hon pinnande på för mycket och då skulle jag säga hennes namn. Framför allt är det viktigt att Jing får in i skallen att verkligen föra fåren till mej, antingen jag är nära eller långt bort. Om hon alltid gör det i drivningen kommer hon att göra det i hämten också menade Zonja.

Sedan ställde sig Zonja i flocken och jag skickade Jing på korta hämt. Då är det viktigt att jag har lite bättre timing och sätter in visselpipan i munnen redan när jag skickar henne så  att jag är beredd att stanna henne kl 12 eller någon annanstans vid behov. Det är också viktigt att jag hittar en signal som gör att Jing startar mjukt och långsamt i upptaget. Glädjande var dock tyckte jag att Jing inte alls verkade störas av att Zonja stod i flocken.

Nästa moment blev att vi gick ut i den stora hagen och där fick vi träna på lite längre hämt, ca 75 m. Men jag la Jing långt bort, Zonja och hennes hund stod vid fåren och själv gick jag minst halva sträckan fram mot fåren, innan jag skickade Jing. Först skickade jag höger och Jing gick ut i en vid båge och kom sen ändå lite snett fram mot fåren. Jag stannade henne lite sent tyckte Zonja och framför allt blev startsignalen  alltför hård, så Jing startade alldeles för häftigt. Jag var ju egentligen bara glad över att hon startade alls, för i såna lägen har Jing ju haft en tendens att ligga kvar. Några få gånger gjorde hon det i dag också, framför allt när hon strax innan fått några stränga kommandon men båda gångerna gick det att få igång henne igen med lite lock och pock och sidokommandon. (Dan Scimcsour som vi träffade förra sommaren var inte alls pigg på att jag skulle använda sidokommandon för att få loss Jing).

Vi gjorde om hämtet, denna gång åt vänster och nu gick det riktigt bra. Jag hade bättre timing och Jing gick ut fint, stannande och tog med sig alla fåren mot mej.

Sen återstod att träna fösning. Där tyckte Zonja att det blev för mycket stackato, att jag inte skulle stanna Jing hela tiden när det fick för fort, utan att jag i stället skulle ropa hennes namn eller på annat vis visa mitt missnöje med att hon fick på för fort. Vid ett tillfälle flydde fåren uppåt hagen för att nå sina kompisar som de hade dragning till. Jing jagade, verkligen jagade efter och jag kände hopplösheten i att försöka göra något åt det, men Zonja sa till mej att jag inte fick vara passiv, så jag sprang emot dem och ropade argt till Jing och enligt Zonja hejdade sig Jing då en stund och gick sedan ut i en vidare båge. I samma ögonblick fick jag stopp på Jing men fåren hade ändrat riktning och med ett vänster kommando kunde vi få in fåren igen.

Sen diskuterade vi huruvida Jing var rädd för människorna på plan eller inte. Jag råkade säga att Jing hade blivit rädd för Zonia när hon sa till henne lite skarpt och det syntes så tydligt att Jing tog till sig tillrättavisningen. Zonja trodde inte att Jing blev rädd, men då hon är mycket mån om att verkligen förstå vad hon ska göra har hon utvecklat ett undvikandebeteende, så att när hon inte förstår vad hon ska göra springer hon hellre av plan än att försöka och kanske få skäll för något som ändå blir fel. Intressant tanke som jag är beredd att tro på. Det gäller alltså för mej att vara extremt tydlig med det jag vill och att själv förstå vad som krävs av mej för att komma dit.

Zonja Ottosson vid ett tidigare tillfälle

Flankövningar: Skicka Jing åt olika håll, särskilt sådana som hon inte är beredd på.

Stanna henne innan hon börjar gå gör fort, så att det inte blir panik. Se till att hon kommer ut ordentligt. Träna hennes attityd!(Enligt Zonja kan det också räcka med att ropa hennes namn för då går hon ut bättre.

Försök hålla Jing på fötter och gå med henne mycket utan kommandon så att hon lär sej att känna av vilket avstånd hon bör hålla.

Viktoria vallar

Zonja rådde mej att nära flocken och har Jing en bit bort. Sedan var utmaningen att få Jing att gå ut ordentligt från flocken och stanna kl 12 och sedan ta fram dem till mej. Första gången gick Jing alldeles för fort och snävade in och därmed skrämde hon fåren. Vi tränade inne i en tjugofemma och målet var att Jing skulle stryka runt kanterna. Detta fick jag sedan träna hemma tills det satt.Den 14 april  var vi tillbaka och då gick det mycket bättre. Jag kunde till och med gå före fåren och Jing bakom utan att fåren sprang om mej.

Hos Zonja den 14 april

Jing och jag var på promenad runt Sisjön för ett par dagar sedan. Då träffade vi en trevlig man med sin fru. Mannen frågade om Jing var en renrasig bordercollie vilket jag bekräftade. Sedan frågade han om han fick ta en bild på Jing och det fick han förstås. Det visade sig att mannen var en pensionerad professionell fotograf som nu roade sig med att ofta fotografera hundar. Men Jing ville inte låta sig fångas så gärna. Men Ulf som fotografen hette tog tid på sig och gav sig inte i första taget och när andra hundar gick förbi på stigen åkte Jings öron upp och de blev några riktigt fina bilder!

Jing och jag har varit i Ambjörnshagen och vi har varit i Klämmestorp igen (6 mars) samt i Ambjörnshagen tillsammans med min klubbkamrat Sofia i går den 9 mars och hennes hund Dipp. Jag ser för varje gång allt tydligare vad Jing måste lära sig innan vi kan gå en tävling eller vp.

1. Vi måste träna mer tillsammans med andra som är i närheten av fåren och stör henne.
2. Jing måste lära sig att driva och hålla bättre avstånd till fåren
3. Jing måste automatiskt driva fåren till mej
4. Jing måste komma ur sin koncentration och inte bli låst, om hon kommenderas att lägga sig t ex på i en drivning eller ett hämt. Hon har ofta svårt att komma i gång igen.

Ja det är nog de tre punkterna som är de mest väsentliga. I Klämmestorp märkte jag att Jing kan hämta en grupp får på långt håll på ett acceptabelt sätt, om jag har kontroll på henne hela tiden, d v s ger henne kommandon när hon är rakt bakom fåren och ser till att hon för flocken till mej. En förutsättning är också att flocken inte är för stor, för annars kommer hon att splittra och tappa en hel del får på vägen. Jag måste alltså också hejda Jing så att hon inte går för fort fram med fåren.

Jag märkte samtidigt att om dessa förutsättningar inte uppfylls och och hämtet är skymt, så klarar inte Jing att själv stanna i tid och föra fåren till mig utan hon börjar cirkla runt fåren. Står det dessutom någon fram vid flocken som ska hämtas blir hon störd av dem och vänder för att slippa komma för nära människan.

I Ambjörnshagen har jag i vår när Jing och jag varit där ensamma tränat på att flankeringar och att hon ska gå att hon ska hålla avståndet till fåren. Flankeringen har gått bättre och bättre och hon går för det mesta ut ordentligt från fåren åt båda hållen och också på långt håll. Men i går när jag var där tillsammans med Dipp och Sofia och jag bad Sofia att stå i flocken när vi skulle göra en ganska långt hämt, så misslyckades detta totalt, eftersom Jing inte ville gå i närheten av Sofia i hämtet och därför tänkte vända om och cirkla runt fåren i stället. Trots att jag gick fram och var nära flocken, löd hon inte. (Suck!)

SONY DSC

Britta och Jing

Ett av mina mål med vallningen med Jing var att vi skulle ha ett godkänt vallhundsprov, innan Jing fyllde tre år. Det målet visade sig vara för högt ställt och jag blev ganska besviken.
I dag läste jag en intervju med Therese Alshammar i Dn, en idrottskvinna som vunnit många medaljer i sin karriär. Hon menade dock att det viktigaste för någon som vill prestera är inte att sikta in sig på priser och medaljer utan i stället fokusera på det som man lärt sig. Efter att jag läst det blev jag mycket gladare för nog har både jag och Jing lärt oss väldigt mycket sedan jag köpte henne i januari 2018 och hon knappt var ett år gammal.
Det här kan hon i dag (för det mesta)

Hon förstår de flesta av mina röstkommandon: dvs lie down, get up, away, come bye, stanna, kom hit, bort. Visselsignalerna kan hon för det mesta. Stanna, framåt, höger, vänster. Hon ska snart också förstå ”kom hit” (upprepade korta signaler).

Hon förstår i dag att hon ska ta med alla fåren när hon föser i väg dem och pendlar då bakom fåren. förut lämnade hon gärna den tacka som inte hade lust att följa med.

På hemmaplan gör hon alldeles utmärkta hämt på de avstånd jag kan få ut, vilket är ca 75 m. I fösningen är hon extremt lydig och gör allt jag ber henne. Hon startar dock lite för snabbt och hon kan inte kommandot lugn så bra.

hon tycker om att ta bort får som är delade. Hon har inga svårigheter med att mota bort får som står utanför en fålla tillsammans med får som är inne i fållan.
Hon går lugnt in i fållan och lägger sig bakom fåren och väntar lugnt där tills jag säger till henne att hämta upp fåren.

Alla samlas för att se banan

Solweig och Maggan

Bengt och Irene

Åskådare

Trekampen är en skojtävling som organiseras av tre västsvenska klubbar för att stimulera nybörjare att börja tävla utan några krav. I år var det Vallhundsringens tur att anordna tävlingen och inbjudna var Bohuslän-Dals vk och Sjuhäradsvallarna. Vi i sjuhäradsvallarna har träffats och tränat inför detta i över ett år, då det förra året inte blev någon tävling. Bengt Andersson har hållit i detta.
Tävlingen hölls i Lerum i början av oktober och vi var sju ekipage från varje klubb som ställde upp. Bohuslän-Dal hade fått ett återbud så Hans Nilsson fick gå två gånger med sin hund i stället.

Från Sjuhäradsvallarna kom förutom Bengt och Ike, Margaretha Högström med Ted, Solweig Magnusson med Albin, Sofia A med sin hund, Irene Andersson med Centi, Janne Oskarsson med sin hund och jag med Jing.

Först skulle vi gå en ganska traditionell IK1-bana, fast i stället för delning hade man satt upp pinnar som fåren skulle gå slalom genom. Dessutom var det inget krav på att vi som förare måste stå kvar vid pinnen vid 150 metershämtet, utan vi fick gå fram så långt vi ville, innan vi skickade hunden, men det skulle dras många poäng i stället. Det gjorde mej lugn med tanke på de problem Jing har med utställningen. Vallhundsringen började med en hund, sedan fick någon från oss gå och sist Bohuslän-Dal. När det var vår tur, tog jag det säkra före det osäkra och gick gick ganska långt fram från pinnen medan Jing fick ligga kvar vid pinnen. Jag skickade henne och det gick bra. Hon hämtade fåren och jag kunde gå bort till pinnen med dem och påbörja fösningen, vilket gick alldeles utmärkt. Vi klarade alla grindar och sedan var det en ränna som fåren skulle gå igenom. Som genom ett under rann fåren bara igenom den och vi var framme vid pinnarna där Jing fick igenom fåren mellan dessa helt rätt ända till sista pinnen, där några får sprang på fel sida. Sen var det bara att fortsätta fram till pinnen och vi kunde samla ihop fåren och överlämna dem till funktionärshunden. Jing var så lydig och fick beröm för detta både muntligt och i protokollet efteråt. De andra i vårt lag gick också bra. Bara Irenen och Centi fick bryta och vi kom tvåa i denna tävling.
Så var det paus då det bjöds på kaffe och fika av Vallhundsringen och Gunwor och Solweig hade dessutom vanniljkaka med till oss Sjuhäradsvallare.
På eftermiddagen vidtog ytteerligare en tävling. Då skulle vi bestämma vem som skulle göra vilket moment och varje ekipage skulle göra sitt och sedan lämna över till klubbkamraten. Jag valde delning trots att jag inte visste om fåren gick att dela. Den här tävlingen gick på tid och misslyckades man med momentet las det på tre minuter. Här gick det inte så bra för oss. Hämtningen gick inte på väldigt länge och Jing och jag lyckades inte dela fåren, så vi kom sist, medan det var väldigt jämnt mellan Vallhundsringen och Bohuslän-Dal.
Regnet hängde i luften hela tiden med det var ändå uppehållsväder nästan hela tiden.

Det blev en väldigt rolig dag och vi var efteråt fast beslutna att anordna något liknande eller ännu bättre nästa år, då det är vår tur.