Under helgen var Ace och jag på vallkurs i Skinnskatteberg med Egil Syverbraaten från Norge. Det var verkligen en mycket lärorik och nyttig kurs! Visserligen regnade det nästan hela tiden, men Eva och Allan hade satt upp ett ordentligt tält med kamin inne i hagen, där vi satt och åt och vi hade också regnskydd medan vi satt och tittade på dem som tävlade.

Vi var nio ekipage som deltog och trots att solen går ner ganska tidigt den här årstiden fick vi alla vår beskärda del av individuell träning. Vi var tre mälarmårdare, Marita med Millan, Nina med Mac och så jag och Ace. De övriga kom från Dalarnas Vallhundsklubb samt Solveig från Bohuslän-Dal.
Ace började genast med att visa upp hela sitt register. Han både vallade lugnt och fint, men gjorde också inrusningar, där han inte släppte det får han jagade i fatt på en lång stund. Egil konstaterade, att vi behöver gå tillbaka till grundträningen och framför allt träna Ace i att driva på ganska nära håll och att jag då ser till, att han verkligen balanserar upp fåren, när jag går i runt i svängar. Det ska jag göra genom att svänga tillbaka mot honom och klatscha till lite med staven mot honom så att han svänger ut bakom fåren. Ace svarade mycket bra på den träningen, men ändå slutade nästan varje träningspass med en inrusning.

Andra dagen fick vi också lära oss grunderna i hur man delar fåren. Det är mycket viktigt att det är du som förare som delar fåren genom att lägga hunden i draget och låta honom ligga stilla där, medan du försöker skrämma fåren att dela sig. Vifta med käppen framför dem ganska frenetiskt, (behövdes med våra får) och backa sedan, spring fram emot fåren och försök igen. Håll på så, tills det blir en lucka och se sedan till att få en mycket stor lucka emellan fåren. Först då kallar du lugnt på hunden som ska komma ända fram till dig och ta emot mycket beröm. Sluta sedan där. Träna detta länge och misslyckas aldrig, innan du går vidare med att vända hunden mot dem som ska drivas bort.

Våra får var mycket svåra att dela, men sedan vi tagit bort de mest dominanta tackorna, lyckades vi dock att dela dem, först utan hund och sedan även med våra hundar. Det var mycket roligt, men jag var som vanligt lite för yvig i mina rörelser, vilket skrämde Ace. En gång fick jag i alla fall in honom till mig.

I dag var Ace och jag i Agdala i Järna och vallade tillsammans med Ace’ kullsyster Mist och Lexis kullsyster Bliss, som Nettan äger. Nettan är också ägare till fåren tillsammans med Stefan Engström. Ace och jag började. Till en början såg allt mycket bra ut. Ace hämtade fåren och vi föste fåren runt hagen lugnt och behagligt. Jag hade vis av tidigare erfarenheter lina på Ace. När jag skulle kalla in Ace i slutet av vallningen, så rusade han mot fåren, men jag kunde då lyckligtvis stoppa honom. När han sedan skulle hämta fåren en gång till, men lite svårare, då fåren då stod ganska nära staketet, fick jag runt Ace och han började driva dem till mig, men ett litet ögonblick tappade jag koncentrationen på vad Ace gjorde, då jag pratade med Helena, Mists matte och plötsligt hade Ace splittrat flocken och börjat en vild jakt som tog ganska lång tid att få slut på. Pust!
Nu trodde jag att han gjort sina ”race” för den här gången, men nästa gång vi var ute i hagen, gjorde han också ett utfall. Denna gång hade jag dock linan inom räckhåll och fick stopp på honom.
Ace vallade in fåren i fållan och vi gick runt där ett tag och då skötte han sig alldeles utmärkt igen. Sista gången vi var ute i hagen gick det också bra, men då vågade jag inte släppa honom på några långa håll. Jag hoppas verkligen att detta är tecken på ungdomligt oförstånd som kommer att gå över efter vintervilan. Vi får se vad Egil Syverbraaten säger. Vi ska gå en veckoslutskurs för honom i Skinnskatteberg nästa helg.

Det var roligt att se Mist valla. Hon är mycket lik Ace, men vallar på ett lite annorlunda sätt, flankerar mer. Snabb som en vind verkar hon vara.

Det var också kul att se Bliss, Lexis syster som tycks valla ungefär likadant som sin bror, d v s även hon vill gärna flankera.

Hurra! I dag gjorde Ace inte en enda inrusning i fårflocken. Jag tog på honom lina precis som jag även gjorde i går. I går försökte han rusa in, när jag kallade in honom de första tre gångerna, men den fjärde gången kom han snällt till mig. I dag kom han varje gång jag kallade in honom. Dessutom hämtade han fåren på ca 75 m och han fråndrev på ungefär lika långt håll utan problem. Jag höll mig också ganska mycket inne i 25-metershagen men där går det ju nästan alltid mycket bra. ( I den hagen fattades en lång bit på en långsidan, upptäckte jag plötsligt. Anna och Krille har varit och hämtat sina grindar som utgjorde en del av staketet. Detta visste dock fåren inte om förrän jag medvetet drev dem åt det hållet.

Vallade en stund före middagen. Lammen är inte så roliga att valla på längre, då de beter sig så stereotypt. När jag kallade in Ace vid ett tillfälle sprang han in i flocken, men jag fick mycket snabbt stopp på honom och nästa gång sprang jag själv bort från flocken då jag kallade på honom och då gick det bra. Jag prövade ytterligare gånger och Ace lydde fint varje gång sedan.

I dag gick jag bort till bagglammen, där mina gamla får bor. De har även baggen som sällskap och är inte invallade, så jag tog med 30-meterslinan. Ace fick fösa dem, ända tills de tog sats och sprang till skogs. Då stannade jag Ace och så började vi om. Till slut fick jag faktiskt Ace att gå så långt åt vänster eller höger, så att fåren vände inne i skogen och sprang tillbaka. Då la jag Ace och han löd. Ju fler gånger vi gjorde det, desto lugnare blev fåren och stannade lite snabbare. Jag tror att det var en nyttig övning. Ett par gånger fick jag nytta av linan, då Ace hade tänkt att rusa, men inte kunde, då jag stoppade honom.

Ace och jag åkte till Hölö och vallade. Kicki hade ca sju tackor inkl några tacklamm. Hon hade tillgång till två rejäla hagar. Först prövade jag att Ace skulle hämta fåren på ett inte alltför stort avstånd, men det slutade med att Ace rusade in och splittrade flocken och jagade in en tacka i skogen. Hon stannade där. Den övriga flocken höll bättre samman och sedan gick det bättre. Fösningen gick bra och sedan tog Ace in fåren i fållan och fick ut dem igen utan problem. Monica som var där med sin Bella, tränade på att ha störningar så nära flocken som möjligt, samtidigt som Bella skulle hämta fåren. Kicki stod i flocken och Ace och jag stod alldeles bakom. Det lyckades väl inte alldeles bra alla gånger, men på slutet gick det i alla fall hyfsat. Bella verkade lite osäker och frågade sin matte ganska mycket.

Kickis Lexi har inga sådana problem. Han tycker nog snarare att han fixar det mesta själv, men samtidigt hade han blivit mycket lydigare sedan förra gången. Han är en riktig flankhund som gör mycket fina utgångar och har lätt att driva fram fåren. I dag tränade Kicki på att ta in fåren i fållan och få Lexi att snällt ligga kvar inne i fållan, medan fåren gick ut. Det var svårt, men till slut lyckades de någorlunda. När sedan Ace skulle göra om proceduren med att ta in fåren i fållan och ta ut dem igen, hade fåren tröttnat och försökte flera gånger stånga Ace och de vägrade konsekvent att gå ut. Där var Lexi betydligt starkare, men Ace verkade inte bli särskilt rädd, men vi ansåg inte att det var bra att tvinga Ace att ta ut dem.

Mitt stora problem är hur jag ska få Ace att flankera ut och komma djupt bakom fåren. Även om Ace lyder höger och vänsterkommandona, så går han bara en liten bit innan han vill in mot fåren och då måste jag stanna honom. Jag tränade på flera olika sätt, men det har inte lossnat. Ska jag gå fram till Ace och fortsätta att kommendera honom, eller ska jag gå närmare fåren och kommendera honom, eller ska jag använda mig själv som rundningsmärke?

Här kommer en blogg som jag skrev den tredje september, men som då inte kom in av någon anledning.

I går och i dag har Ace och jag gått bort till våra ”gamla får” och försökt valla in dem. Eftersom vi skiljde av tackorna och tacklammen för ett par veckor sedan är det bara bagglamm och baggen kvar. Det är lite svåra förhållanden för gräshagen gränsar mot en skogshage och det finns inget staket där. Lammen och baggen insåg snart, att det bara var att rusa in i skogen och gömma sig där, eftersom jag inte vågar släppa lös Ace i skogen. Då blir det bara jakt. I går gick jag tålmodigt med Ace i koppel och försökte få ut fåren på den öppna ytan. Det lyckades ett par gånger och då kunde jag lägga Ace och gå fram i närheten av fåren för att sedan kommendera fram Ace. Efter en stund satsade fåren och flydde, trots att jag la Ace och han låg kvar och då var det bara att börja om igen.
En gång släppte jag honom lite för tidigt och då jagade Ace runt med ett lamm en stund.

I dag gick vi tillbaka och då gick det betydligt bättre. Fåren började lugna ner sig och flydde inte i panik, så fort Ace närmade sig, utan jag hann kommendera ut Ace höger eller vänster, så att han kunde mota bort fåren till hörnet igen. Även i dag blev det jakt en gång, men efter det gick det riktigt lugnt till väga. Skönt.

Bagglammen i min egen hage är så lugna och tröga, att jag inte riktigt vet, vad jag ska träna, även om jag fortfarande har svårt att få ut Ace ordentligt i hämtet. Men även dessa får har en tendens att ställa sig och trycka mot ett staket, så jag har aldrig haft möjlighet att pröva, när jag har får som står i mitten av hagen på långt håll.

Fåren stod längst bort vid staketet på andra sidan av hagen, så jag la Ace vid ingången och gick själv ner halva sträckan, innan jag kommenderade honom vänster. Det gick bra. Fåren kom till mig. Sedan tränade vi fösning genom grindarna och det lyckades också. Tyvärr har de här lammen egentligen bara två lägen, antingen står de stilla eller också springer de i mycket hög fart tills staketet hindrar dem. Ibland men inte alltid stannar de vid mig. I dag sprang de t o m nästan in i 20-metershagen, innan de stannade vid fösningen. Jag lät Ace driva in dem dit och så tränade vi flankering åt vänster och höger ett slag, samt indrivining i den fålla som nu bara har tre sidor. Vid ett tillfälle tänkte Ace sätta fart och splittra fåren, men då var han tillräckligt nära mig för att lyda mitt LIGG och sedan blev det inget mer sådant. Det är som att det räcker med en gång.

F ö är det bara utgången som ger lite övrigt att önska. Ace går ut fint åt både höger och vänster, men det går långsammare och långsammare ju närmare fåren han kommer och han viker gärna in mot dem, när han får syn på dem. Då stannar jag honom och ger ett nytt kommando och så måste vi ofta hålla på några gånger innan han är bakom. De här fåren låter honom inte komma bakom utan startar redan när Ace är klockan två eller tio ungefär och då blir det ju inte något ordentligt upptag heller. I morgon ska jag åka till Hölö och valla på klubbkamraten Kickis får. Inte för att jag tror att de är så mycket bättre, men de är i alla fall nya för Ace.

Vi fortsätter att träna en stund varje dag, när jag kommer hem från jobbet. Ace kan hämta fåren, om de står längst bort i hagen, men han börjar svänga in lite för tidigt och han saktar in betänkligt, så jag måste stanna honom och ge honom ett nytt kommando. Jag vet inte om det är rätt att göra så, men när han får det nya kommandot, så svänger han ut ordentligt och kommer fram, visserligen fortfarande snävt, men tillräckligt för att få fram fåren. (Fåren står dessutom oftast väldigt tätt intill staketet, så Ace har ingen möjlighet att komma långt bakom, även om han försökte). Men inte ens på kort avstånd får jag honom till det. Fösningen går bra. Är jag nära Ace är han extremt lydig, så då kan jag styra honom hur jag vill, för vänster- och högerkommandona samt framåt sitter klockrent hos honom, betydligt bättre än för mig själv. Men tydligen finns det någon ”hot spot”, när jag är på långt avstånd för rätt som det är kan Ace då få för sig att rusa in och splittra fåren och då tar det ganska lång tid för mig att få stopp på honom. Tyvärr kan jag inte riktigt se, varför det sker, så jag får väl undvika för långa fråndrivningar och hämt ett tag till. Ett tag fick han också för sig att ”Ace, kom hit” betydde ”buss på”, men sedan jag satt en 30 meterslina på honom och dragit in honom några gånger, när han har försökt göra så, så har han lärt sig det i alla fall. Skönt!

Vi har också varit borta och vallat på bagglammen i där mina ”gamla” får går och det är inte helt enkelt, eftersom det inte finns något staket mellan två hagar med ett skogsparti emellan. Men får jag bara ut fåren på den öppna ytan, kan jag Ace hålla dem kvar där, trots att dessa lamm ännu inte är riktigt invallade och har en mycket ovillig vuxen bagge som sällskap. Men då tränar jag bara i hörnen och skickar Ace vänster eller höger. Lyckas fåren ta sig ut i skogen, blir det tyvärr jakt.

I dag fick Ace sitt svenska registreringsnummer, Regv 1580/2006. Härligt! Så nu är han en riktig svensk och får lov att tävla. Jag gick genast ner i vallhagen och se! Fåren stod längst ner i hagen. Jag skickade Ace höger, han gjorde en vid sväng och kom så småningom in rakt bakom fåren! Jag blev så övermodig att jag gick raka vägen upp till datorn och anmälde oss till närmaste LP-tävling, då jag såg att det kommer klubbkamrater dit också. Nu kommer hälften av mina vallhundsvänner att säga, att så där bråttom får du inte ha, du kan förstöra en massa för honom och hälften kommer att säga, det är bra, hunden behöver erfarenhet, ta det som en träning. Men jag känner mig så trygg med den här hunden. Jag tror inte att det kan hända något katastrofalt. Jag har äntligen fått en hund som jag känner att jag kan lita på. Visst kan han få ett ryck och börja jaga, men inte särskilt mycket eller länge och han kommer i så fall inte att skada något får. Men nu är det väldigt länge sedan han jagade, tvärtom stannar han genast när jag ber honom, hur långt bort han är, och det borde han väl göra på bortaplan också, eller? Den som lever får se!
Jag har bifogat en bild från vårt ÖK i söndags.

I dag kunde Ace och jag valla utan det minsta dåligt samvete, eftersom han fått vila i två dagar, då jag varit upptagen av Mälarmårdens vallhundstävlingar. Ace låg i bilen hela dagarna, utom de stunder då jag tog ut och rastade honom. Han låg tyst och snällt och gjorde inget väsen av sig alls, men när jag tog ut honom, ansåg han att det var han som borde valla i stället för de hundar som var ute på fältet just då.

Ace klarar riktningskommandona allt bättre, men gör fel då och då, så jag blir tvungen att säga hans namn för att få honom riktigt uppmärksam på vilket håll jag vill att han ska gå. Då går det bättre. I dag stod jag kvar i stora hagen på en fläck och lät Ace driva in fåren i 25-metershagen enbart med hjälp av min röst. Det gick över förväntan bra. Vid något tillfälle blev jag kanske tvungen att gå några steg framåt för att peppa honom att gå framåt, men f ö klarade han det helt själv och jag stod nog minst 20 m bort.

När fåren väl var inne i 25-metershagen gick jag bort till fållan och Ace fick ta in fåren där. Det var hela flocken, så det blev ganska trångt vid ingången och några tackor ställde upp sig och ville inte. Vi gav oss dock inte och efter ett tag gav fåren med sig och travade in i fållan. Att ta ut dem igen, var inga som helst problem. Ace är lugnet själv och stannar snällt kvar bakom fåren, trots att de rusar ut det fortaste de kan, när han kommer bakom. Synd, att de tar bort fålla ut i nästa års lokalprov, om vi inte hinner göra något i år.

Det vi har kvar och det är ju inte så lite är att få Ace att gå djupt bakom fåren. Än så länge vill han oftast in väldigt snävt och då kan det i enstaka fall fortfarande bli jakt, om jag står långt borta från honom och fåren.

Nu är min strategi att vänta in fåren. De beger sig alltid ner i stora hagen vid något tillfälle under för- eller eftermiddagen. När de väl är där, tar jag med Ace och vallar, så slipper vi råka ut för några bakslag i skogshagen.

Ace blir allt säkrare på höger och vänsterkommandona och framåt har han kunnat sedan länge. Jag försöker lägga in en vissling efter vänsterkommandot nu, men jag glömmer för det mesta av det. Ace är mycket uppmärksam och lyder som en blixt. Det enda som ännu inte fungerar på de här fåren i alla fall är att hämta dem. Han går visserligen ut när jag säger vänster eller gå, men efter en stund viker han in mot fåren, så då måste jag lägga honom och göra om kommandot. På så vis kommer han visserligen runt, men det blir snävt och skulle nog inte hålla på 100 meter.

Däremot kan jag stå kvar på min plats och låta honom fråndriva i hela den stora hagen och det går mycket bra!

Jag gick först ner i hagen utan Ace för att titta efter, var fåren var, eftersom jag inte ville valla, om dessa var i skogshagen, då det tar så mycket på Ace’ krafter, att valla ut dem i stora hagen. Men i dag betade alla fåren fridsamt ute i stora hagen (trodde jag.) Jag gick och hämtade Ace och skickade honom vänster. Han gick ut bra och han fick fortsätta, men en liten stund för länge. Sedan blev det jakt. Tyvärr upptäckte jag också, att en grupp får fanns kvar inne i skogshagen och nu ville alla dit. Jag var tydligen övermodig sedan i går och trodde att Ace kunde mer än han kan. Det slutade med att alla fåren rymde in i skogshagen.

På eftermiddagen gick jag tillbaka och då var faktiskt alla fåren i stora hagen. Nu skickade jag bara Ace i etapper som jag brukar göra och jag gick själv med mot fåren. Nu lyder Ace högerkommandot ”gå” allra bäst, han riktigt kastar sig ut ofta. Framåt går också väldigt bra och han lägger sig snällt så fort jag säger till honom, även om fåren springer. De här fåren har två egenheter. Dels delar de lätt upp sig i minst tre grupper, så jag har lätt att träna delning med Ace, dels är de inte särskilt männsikovänliga, även om de inte är rädda för människor, men driver hunden fåren till mig, springer de gärna vidare utan att stanna hos mig. I nio fall av tio, får jag numera stopp på Ace, även om fåren springer fort. Det känns så tryggt.
Medan jag höll på att fråndriva fåren kom Anna och Krille med Fogg och skulle valla.(Fårägarana). Då kunde Ace driva fåren till 25-metershagen lätt och behändigt, där Anna tog över och lekte hund och tog in bara en del av dem in i fållan.

Ace går från klarhet till klarhet! I går var vi hos Marianne Steffansson och vallade, när hon hade träningskväll. Ace skötte sig superbra, la sig när fåren fick fart, tog in dem i fållan, tog ut dem lugnt och stillsamt ur fållan, blev inte upphetsad av gammeltackan som försökte injaga skräck i hundarna genom att gå till anfall. Hon försökte lite inne i fållan, när Ace var där, men hon slutade snabbt.

I dag när vi var hemma, stod en flock vid grinden och ville in i skogshagen. Jag sa åt Ace att hämta dem och han gick ut vänster, sprang så en stund, slängde ett öga på fåren och kastade ut vänster ännu mer, och det gjorde han om ett par gånger, utan att jag behövde kommendera honom!!

Egentligen skulle söndagen bli en vilodag, men då Oves son Stefan kom på besök, ville han se oss valla, så vi gick ut en liten stund. Det var fantastiskt att se, vad övningarna på att flanka ut enligt Dereks recept hade gått in sedan i går. Vid ett tillfälle kastade sig Ace ut till höger och gjorde en jättevid båge innan han gick in mot fåren. Roligt. Tyvärr upptäckte jag att en vit tacka var halt, så jag fortsatte att valla lite på en liten grupp, där hon inte ingick, men när de sprang tillbaka in i den stora flocken, slutade vi. Det var nog alldeles lagom.

Vi var fyra som vallade hos Marianne i går, Kicki med Lexi, Inger med Tex, Ace och jag samt Marianne med Jojo, fast Jojo höll mest reda på fåren åt oss andra. Först fick Ace fösa i lina på alla fåren i äppelträdgården och det gick bra. I nästa omgång höll Kicki i linan och jag gick fram till fåren och dirigerade Ace. Det gick också bra, utom någon enstaka gång, då det blev lite för provocerande för Ace. För mig var det lite svårt att hålla reda på vad som hände bakom alla får. Lexi är väldigt duktig, men tror ofta att han kan bättre än matte och har då svårt att lyda. Han lägger sig gärna i draget. Inger är den som kommit längst av dessa tre unghundar. Tex var mycket duktig, löd bra och gick långt ut från fåren i utgångarna. Hoppas att det går riktigt bra för dem nästa lördag, då de ska göra lokalprovet! Sedan delade Jojo av en lagom stor grupp med nästan bara lamm som hon tog ut ur denna stora hage och in i en fålla, där hundarna fick träna närarbete, vilket alla klarade mycket bra. Alla hundarna är snälla mot djuren, men inte rädda för att flytta dem.

Sedan tog vi ut fåren ur fållan och tränade på det öppna fältet. Ace och jag klarade det hyfsat, Ace gjorde ett race en gång, men jag känner att när det händer har jag missat i ”timingen” eller ställt mig fel, så jag har svårt att gräla på Ace och han stannar alltid till slut och han skadar aldrig djuren. Jag ser ju, att han lyder och saktar automatiskt in eller lägger sig ofta, trots att fåren springer. Det är när han känner att vi båda förlorar kontrollen, som han tappar huvudet.

I dag började jag i 25-metershagen här hemma och det gick verkligen mycket bra. Jag prövade att stå kvar vid grinden och kommendera honom och det gick bra. De gånger som Ace gör fel på vänster eller höger, så behöver jag bara klappa på mitt ben, för att han ska förstå vad jag menar, även om jag står ”fel” ur hans synvinkel. Jag har bestämt mig för att börja lära honom visselsignaler, till att börja med ”vänster”, eftersom det är det håll han kan bäst och också eftersom jag tror mig om att kunna vissla ett vänsterkommando. Jag ska börja i morgon. Jag tog ut fåren ur lillhagen och tränade i stora hagen också och för första gången gick det riktigt bra. Jag fick t o m Ace att gå ut i en ganska vid högerbåge, innan vi slutade och han tappade inte huvudet en enda gång! Kul!